↑ Åter till Kattsjukdomar

Zoonoser

Vad är en Zoonos?

En zoonos [sonå:s] är en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa. Zoonoser orsakas av skilda typer av smittämnen som virus, bakterier, svampar och parasiter. Överföringen av sådana smittämnen från djur till människa kan ske på olika sätt. Till de viktigaste hör smittöverföringen via livsmedel, framförallt av animalt ursprung. Överföring genom direkt kontakt med levande, smittbärande djur förekommer också liksom indirekt överföring t.ex. genom angrepp av insekter, vilka primärt smittats av djur. Vid många zoonoser är djuren vid smittillfället inte sjuka utan endast bärare av smittämnet.

Förekomsten av zoonoser är i stor utsträckning beroende av ekologiska faktorer – klimat och landskapstyp, hygieniska faktorer, agrikulturell och industriell utveckling, kostvanor, internationell samfärdsel och handel m.m. Bilden skiljer sig därför i olika delar av världen. För att kunna förebygga och bekämpa zoonoser måste vi ha kunskaper om djurs och människors gemensamma smittor. I Sverige har flera allvarliga zoonoser bekämpats genom omfattande insatser från samhället. För många zoonoser gäller även att påvisade sjukdomsfall skall anmälas till ansvarig myndighet. Vid misstanke om zoonoser hos djur eller människor, kontakta veterinär respektive läkare så att eventuell provtagning, behandling, smittspårning, rapportering o.s.v. kan utföras.

På uppdrag av regeringen har vi byggt upp ett Zoonocenter vid SVA. Där samlas statistik rörande zoonoser in samt diagnostisering och identifiering av zoonotiska smittämnen. Zoonoscenters verksamhet och inriktining planeras av ett zoonosråd. I zoonosrådet finns representatnter från SVA, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Smittskyddsinstitutet, Svenska Kommunförbundet samt institutionen för Livsmedelshygien, SLU.
Toxoplasmos

Toxoplasmos är en sjukdom som orsakas av en encellig mikroskopisk parasit som förekommer i hela världen och är vanlig i Sverige. Den allvarligaste formen av sjukdomen är den som kan drabba foster och personer med nedsatt immunförsvar. Fosterinfektion kan inträffa om modern infekteras under graviditeten. Barnet kan då födas med bl a ögon- och hjärnskador. I andra fall kan sjukdomen förlöpa med, feber, svullna lymfkörtlar, och i svårare fall med hjärninflammation och vävnadsskador på andra organ. Oftast förlöper dock infektionen med lindriga eller ospecifika symtom.

Symtom hos människan: Sjukdomen förlöper oftast utan specifika symtom. Hos gravida kan dock sjukdomen orsaka allvarliga skador hos fostret.
Förekomst: I alla länder både hos människor och djur.
Smittämne: Den encelliga parasiten Toxoplasma gondii.
Smittkälla: Katt samt kött av svin och får.
Smittsätt: Smittan kan spridas från smittade katters avföring till människa eller genom förtäring av ofullständigt upphettat kött från smittade djur. Hos gravida kvinnor kan smittan föras över till fostret.
Inkubationstid: Några dagar till några veckor. Mottaglighet: Alla är mottagliga. Smittade utvecklar immunitet som varar hela livet. Toxoplasmos har stor spridning bland människor i Sverige, vilket bl a visas av att en hög andel av befolkningen har antikroppar mot parasiten.
Kontrollåtgärder: Speciellt gravida kvinnor bör undvika att äta rått kött och att komma i kontakt med avföring från smittad katt. Djupfrysning av kött samt upphettning till minst 65°C dödar parasiten.

 

Ringorm

Ringorm är en smittsam hudsjukdom som orsakas av mögelsvampar och förekommer hos både människor och djur. Sjukdomssymtomen hos djur varierar från inga alls till lätt håravfall, hårlösa fläckar eller inflammationer i huden. Vuxna katter och marsvin är t.ex. ofta symtomfria smittbärare. Provtagning är vanligen nödvändig för korrekt diagnos och åtgärdsprogram. Behandling av ringorm är ofta besvärlig och långvarig. Sanering av djurmiljön är nödvändig.

Symtom hos människan: Oftast ringformade, växande rodnande inflammerade områden i huden. Avläkning sker snabbt i centrum av ringen.
Förekomst: Förekommer i alla länder. Sjukdomen är vanligast i täta djurpopulationer.
Smittämne: Olika arter av mikroskopiska svampar ur släktena Microsporum och Trichophyon.
Smittkälla: Nötkreatur, häst, hund, katt, marsvin och andra djur. Även människa.
Smittsätt: Direkt kontakt med smittade individer, eller via sporer som fallit av i djurs omgivning.
Inkubationstid: 4-10 dagar, snarare veckor hos djur.
Smittriskperiod: Så länge levande svampsporer finns kvar.
Kontrollåtgärder: Undvik direktkontakt med förändrade hudpartier. Tvätta händer, ansikte och kläder efter hantering av misstänkt smittade djur. Smittade djur skall isoleras, behandlas och miljön noggrant saneras. Nötkreatur kan vaccineras. Smittade människor kan behandlas med svampantibiotika.

 

Rabies

En av de mest fruktade zoonoserna är rabies, främst för att den praktiskt taget alltid får dödlig utgång hos både djur och människa. Rabies orsakas av ett virus som sprider sig till hjärnan och orsakar hjärninflammation. Rabies är utbredd bland djur i nästan hela världen. Sverige är ett av de få länder som är fritt från sjukdomen. Smittan sprids framförallt via bett eller slickningar. Hos djur märks sjukdomen genom lynnesförändringar, aggressivitet och förlamning som leder till döden.

Människor drabbas bl a av kramp i svalget, oftast utlöst av åsynen av vatten. Därför kallas sjukdomen även vattuskräck. I Europa bekämpas rabies hos vilda djur framgångsrikt genom att s k vaccinbeten läggs ut i naturen. Om människa, efter bett eller slickning av ett rabiessmittat djur, omedelbart vaccineras kan sjukdom nästan alltid förhindras.

Symtom hos människan: Feber, huvudvärk, oro, ökad känslighet och kramper, speciellt i svalget. Centralnervösa störningar.
Förekomst: Förekommer på alla kontinenter utom Australien. Enstaka länder som Nya Zeeland. Storbritannien, Island, Norge och Sverige har varit fria under mycket lång tid.
Smittämne: Rabiesvirus.
Smittkälla: Mänga vilda och domesticerade djur t.ex. rävar, vargar, schakaler, hundar och katter. I Amerika även fladdermöss typ vampyrer. I Europa har under senare år påvisats rabies hos insektsätande fladdermöss.
Smittsätt: Genom bett eller slickningar av smittade djur.
Smittriskperiod: Från 10 dagar före insjuknandet och under hela sjukdomsperioden.
Inkubationstid: 2-8 veckor, undantagsvis längre.
Kontrollåtgärder: Ej smittade länder ställer oftast krav på karantän i 4-6 månader för hundar och katter som kommer från smittade länder samt bevakar smuggling av djur. Vid införsel till Sverige och Norge från EFTA/EU-länder kan som alternativ till karantän rabiesvaccination med påföljande blodprovskontroll numera tillämpas. I smittade länder bekämpas smittspridare, framförallt räv, hund och katt. Såväl vilda som tama djur vaccineras. Omedelbar och upprepad vaccination tillämpas på människor om exponering för rabiessmitta ei kan uteslutas. I vissa fall ges specifikt immunglobulin.

Den här informationen är hämtad ur broschyren ”Vad är en Zoonos?”, framtagen av Statens Veterinärmedicinska Anstalt i samarbete med Statens Livsmedelsverk. Statens Jordbruksverk, Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet. Katt.nu har fått tillstånd att lägga ut artikeln.

Ringorm

Ringorm, eller dermatofytos, drabbar både hund och katt. Dermatofyter lever främst i hårremmen hos djur men kan även finnas på huden och kan orsaka håravfall. Detta är en zoonos som kan smitta människa och då främst barn. Orsak Dermatofyter, en grupp mögelsvampar som ekologiskt delas in i: Zoofila – infekterar djur och människa. Antropofila – …

Visa sida »

Toxoplasmos och Neosporos

Toxoplasmos och neosporos orsakas båda av en encellig parasit. Toxoplasmaorganismer har främst katt som huvudvärd medan hund i första hand är värd för Neospora. Toxoplasmos-parasitens livscykel Toxoplasmos orsakas av den encelliga parasiten Toxoplasma gondii, som har kattdjur som huvudvärd men som också kan infektera ett stort antal olika djurarter inklusive människa. Katter kan utsöndra mikroskopiska …

Visa sida »

Kommentera

▾ annonser