↑ Åter till Urinsten hos katter

Orsakar torr kattmat urinsten?

Har dieten betydelse för uppkomsten av olika urinvägssjukdomar? Det är en fråga som vi ibland får från våra läsare. När det gäller hund har vet.med.dr Astrid Hoppe i en tidigare artikel (Doggy-Rapport nr 2/1994) slagit fast att det inte finns något sådant känt samband mellan t.ex. torrfoder och uppkomsten av urinstenar.Men hur är det när det gäller katt? I denna artikel belyser STINA ANDRÉN, produktutvecklare på TreKök-Doggy, vilka mekanismer som kan ligga bakom uppkomsten av urinsten hos katt och hur ett kattfoder skall vara sammansatt för att inte bidra till stenbildning. Artikeln är från veterinärmedicinsk synpunkt granskad av chefveterinär Pekka Olson.

Sjukdomar i urinvägarna är ett av de vanligaste sjukdomstillstånd som katter behandlas för på våra djurkliniker. Urinsten och propp i urinröret är två av flera faktorer som inkluderas i begreppet FUS (Feline Urinary Syndrom). I dag används helst förkortningen FLUTD (Feline Lower Urinary Tract Disease), som anger att det rör sig om en sjukdom i kattens nedre urinvägar (urinblåsa och urinrör).

Katter är särskilt känsliga för urinvägsproblem då de ofta har en mycket koncentrerad urin och långa intervaller mellan urineringarna. Det är inte ovanligt att en katt bara urinerar en gång om dagen. Katten har dessutom ett relativt trångt urinrör där stenar och proppar lätt fastnar, särskilt hos hankatter. Förutom bildning av urinsten och proppar i urinröret hör inflammation i urinblåsa (cystit) och urinrör (uretrit) till sjukdomsbilden. Denna inflammation är ibland infektiös (orsakad av bakterier), men ofta uppstår den utan påvisbar orsak.

I det enskilda fallet är det ofta svårt att ange vad det är som utlöser urinstensbildning, men i dag känner man dock till flera av de faktorer som bidrar till sjukdomens uppkomst. Denna artikel behandlar främst utfodringens roll när det gäller urinstensbildning.

Vilka katter drabbas?

Amerikanska undersökningar (Lewis 1981) anger att FLUTD är vanligast hos yngre, vuxna katter; 80 procent av sjukdomsfallen gäller katter i åldersgruppen 1-6 år.

FLUTD uppträder hos han- och honkatter i ungefär samma utsträckning men symtomen är olika hos de båda könen. Hos hankatter förekommer blockering av urinvägarna med svårighet att urinera som följd. En total blockering av urinvägarna kan få dödlig utgång om katten inte kommer under behandling i tid. Honkatter, som har ett kortare, vidare och mera tänjbart urinrör än hankatter, drabbas sällan av blockering av urinröret utan uppvisar i stället symtom på urinvägsinflammation, t.ex. täta trängningar och blodig urin.

Både kastrerade och okastrerade katter drabbas. Tidig kastrering ansågs förr ge ännu trängre urinvägar och därmed ökad risk för blockering av urinröret. Det finns emellertid inga belägg för detta. Däremot kan kastrering medföra övervikt och minskad fysisk aktivitet vilket kan leda till minskad urineringsfrekvens och därmed en större risk för urinstensbildning.

Olika typer av urinsten

Man har funnit flera olika typer av stenar i urinvägarna hos katt. Stenarna består av sammanklumpning av olika mineraler som fälls ut som kristaller i urinen. Det är framför allt miljön i urinblåsan, eventuell förekomst av bakterier i urinen och fodrets sammansättning som bestämmer vilken typ av stenar som kan bildas. Till dags dato har struvit (magnesium-ammonium-fosfat) varit den helt dominerande stentypen och dessa stenar är därför de som undersökts mest.

Ny forskning i USA visar att andelen struvitstenar har gått tillbaka samtidigt som framför allt andelen kalciumoxalatstenar ökat kraftigt. I mitten på 80-talet utgjorde struvitstenarna över 90 procent av alla urinstenar. I en ny amerikansk undersökning av 9 481 urinstenar utgjorde struvit endast 48 procent av stenarna medan kalciumoxalat hade ökat till ca 40 procent samt urinsyra och urater till 6 procent. Resterande stenar bestod av cystein, xantin och olika blandade mineraler (Osborne et al. 1996). Denna förändring kan bero på att amerikansk kattmat på senare år förändrats för att motverka uppkomsten av struvitsten.

Motsvarande statistik över svenska förhållanden finns inte tillgänglig i dag, men en rundringning till några djursjukhus och laboratoriet vid Statens veterinärmedicinska anstalt ger vid handen att struvitstenar alltjämt är den dominerande stentypen här, även om exakta siffror inte kan ges. Denna artikel behandlar uppkomsten av struvitstenar och övriga stenar kommenteras översiktligt i slutet av artikeln.

Bildning av urinstenar

För att urinstenar skall bildas fordras ett flertal samverkande faktorer. De ingående ämnena måste ha en viss mättnadsgrad för att fällas ut i urinen. Mättnadsgraden påverkas främst av urinens koncentration och surhetsgrad, pH. Urinen kan bli övermättad vid ökad utsöndring via njurarna, vid uttorkning som leder till minskad urinvolym eller vid förändring av urinens pH. För att urinstenarna skall kunna växa krävs dessutom en tillräckligt lång uppehållstid i urinblåsan. Ytterligare en faktor som kan bidra till stenbildningen är eventuell förekomst av en kärna kring vilken kristallerna kan inlagras. Det finns alltså minst fyra bidragande orsaker till bildning av struvitstenar:

• Urinens pH
• Urinkoncentration och urinmängd
• Intag av stenbildande mineraler
• Förekomst av kärna

Urinens pH

Ett optimalt urin-pH är en av de mest betydelsefulla faktorerna för att motverka uppkomsten av urinsten hos katt. Struvitkristaller fälls ut i basisk urin och löses upp i sur urin, vilket innebär att de sällan bildas i urin som har ett pH-värde lägre än ca 6,6. I urin med högre pH kan man se ett linjärt förhållande mellan mängden struvitkristaller och ökande urin-pH.

Katter, liksom andra köttätare, har normalt en sur urin med undantag av en period på flera timmar efter en måltid. Hur basisk urinen blir, dvs. hur högt pH-värdet stiger och under hur lång tid, beror på måltidens storlek och ingående fodermedel. En måltid baserad på animaliska råvaror ger en mindre pH-stegring än vegetabiliska råvaror. Ju större måltid desto kraftigare pH-stegring (Figur 1). Det är av stor vikt att eftersträva ett lågt urin-pH under så stor del av dygnet som möjligt för att undvika bildning av struvitstenar.

En annan orsak till basisk urin kan vara en urinvägsinfektion. Vissa bakterier, t.ex. stafylokocker och Proteus, spjälkar urinämne till ammoniak varvid pH i urinen stiger.Vid fri tillgång till foder äter katter normalt ca tio gånger per dygn men då handlar det givetsvis om små mål per gång. Själva fodret bör vara komponerat så att pH-stegringen efter varje måltid blir så liten och kortvarig som möjligt. Detta kan uppnås bl.a. genom hög andel animaliska fodermedel, genom en optimal mineralsammansättning och genom tillsats av s.k. surgörare. Fodrets surhetsgrad påverkar däremot inte urinens pH. Generellt kan man säga att urin-pH bör ligga på omkring 6,3-6,4 under större delen av dygnet för att maximalt stiga till pH 7 under kortare perioder efter måltider.

Vattenintag och urinkoncentration

Ju mer koncentrerad urinen är desto större är risken för urinstensbildning. Litet vattenintag ger liten urinvolym och därmed ökad koncentration av bl.a. mineraler som utsöndras med urinen. En liten urinvolym ger färre urineringar, vilket medför längre tid för stenbildning samtidigt som urin-pH stiger.

Vid flera studier av FLUTD har ibland torr kattmat angivits som en riskfaktor för FLUTD eftersom det ansågs oklart om katter kunde kompensera sitt vattenintag fullt ut efter behov. Senare studier (Lewis et al. 1988; Markwell & Buffington 1994) har dock visat att katten har en god förmåga att upprätthålla en sund vattenbalans. Fodrets sammansättning av protein- och mineralämnen samt energiinnehåll påverkar kattens totala vattenintag långt mer än fodrets vattenhalt.Katter som äter torrfoder kompenserar sig vanligtvis väl genom att dricka den mängd vatten de behöver så att urinen inte blir onödigt koncentrerad.

Intag av stenbildande mineraler

Tidigare har fodrets totala mineralinnehåll (askinnehåll), främst magnesium, ansetts vara den huvudsakliga orsaken till stenbildning. Senare studier visar dock att det är väsentligt i vilken form mineralerna föreligger och det går därför inte att bedöma risken för stenbildning enbart utifrån fodrets magnesiuminnehåll. Så tycks framför allt höga halter av alkaliskt magnesiumsalt (magnesiumoxid) bidra till uppkomsten av urinsten, medan ett motsvarande innehåll av surt magnesiumsalt (magnesiumklorid) inte bidrar till stenbildning p.g.a. att saltets surgörande effekt hindrar utfällning av struvit i urinen (Osborne et al. 1996; Buffington 1993).

Dessa forskningsresultat avseende struvitstenar visar att ett optimerat urin-pH är av större betydelse för kattens urinhälsa än mängden magnesium i fodret.Struvitstenar kan emellertid inte bildas utan tillräckligt hög koncentration av de ingående mineralerna magnesium (Mg) och fosfor (P) i urinen. För att minska risken för struvitstensbildning bör därför magnesiuminnehållet i fodret begränsas. FDA (Food & Drug Administration, USA) har satt gränsen för magnesiumhalten i s.k. lågmagnesium-foder till mindre än 0,12 procent magnesium av fodrets torrsubstans eller 25 mg magnesium per 100 kcal (ca 420 kJ).

Magnesiuminnehållet i kommersiell kattmat varierar från strax över kattens minimibehov till påtagligt högre halter. Orsaken till variationen i magnesiuminnehållet är att många av de råvaror som vanligtvis används som proteinkälla i kattfoder också har ett naturligt högt magnesiuminnehåll. Mjöl av kött, kyckling och fisk innehåller en hel del ben och därmed också höga halter av mineralerna kalcium, fosfor och magnesium. Smakliga och näringsrika råvaror med låg magnesiumhalt är dyra och svåra att få tag på.

Förekomst av kärna

Stenbildningen kan påskyndas om mineralerna har tillgång till en kärna som de kan växa utifrån. Denna kärna kan bestå av mikroskopiskt material som bakterier eller avstötta epitelceller eller vävnadsrester som stöts av vid t.ex. en urinvägsinfektion.

Alltför sur urin innebärrisk för acidos

Metabolisk acidos, syraförgiftning, är en allvarlig rubbning i kattens syra-bas-balans som uppträder när intaget av syra är större än utsöndringen. Acidos kan få flera allvarliga följder såsom

• Direkt giftverkan
• Tömning av kroppens kaliumreserver
• Njurproblem
• Benskörhet
• Ökad risk för bildning av vissa typer av urinstenar

Många forskningsprojekt har berört risken för acidos och det finns anledning att se upp med alltför stora tillsatser av surgörande ämnen till kattfoder. Risk för acidos synes föreligga vid ett urin-pH under 6,0 samtidigt som risken för bildning av struvitstenar ökar vid pH över 6,6. Därför bör man eftersträva en utfodring som ger ett urin-pH mitt emellan dessa värden.

Andra stentyper

Andelen kalciumoxalatstenar ökar i dag i USA. Åtgärder som vidtas för att minska struvitbildningen i urinen (minskad magnesiumhalt och sur urin) kan verka predisponerande på kalciumoxalatstenar. Koncentrerad urin påskyndar även bildningen av kalciumoxalatstenar. Stentypen drabbar båda könen, den byggs oftast upp i urinblåsan och ger mera sällan proppar i urinröret.

Stenar av urat och urinsyra, som gemensamt kallas för puriner, förekommer företrädesvis i urinblåsan hos både hon- och hankatter. Orsaken till bildning av denna stentyp är inte helt klarlagd, men en sur och koncentrerad urin i kombination med mycket purin-bildande ämnen (främst lever) i kosten nämns som riskfaktorer.Andra, mer ovanliga typer av urinsten, utgörs av kalciumfosfat, cystin, xantin eller blandningar av olika svårdefinierbara ämnen.

Kan torrfoder orsaka urinstensbildning?

FLUTD uppkommer ur ett sammanhang av flera bidragande faktorer. Här spelar fodret en viktig roll genom sin effekt på urin-pH och sitt mineralinnehåll. Felaktigt sammansatt kattmat, både torrfoder och konserver, kan därmed påskynda sjukdomen. Omräknat till torrsubstans innehåller torrfoder generellt inte mera magnesium än konservmat. Däremot kan fetthalten, och därmed energiinnehållet, vara lägre än i konservmat. För att tillfredsställa sitt energibehov måste katten äta mera av sådana torrfoder och får då i sig en större mängd magnesium totalt. Dessutom binds mera vatten till den ökade träckmängden, varför urinvolymen minskar, vilket sammantaget ökar risken för FLUTD.

Torrfoder med tillräckligt högt energiinnehåll, en surgörande effekt på urinen och lågt magnesiuminnehåll ger inte dessa effekter. TreKök-Doggys torra kattfoder är noggrant utvecklade och testade för att undvika uppkomst av olika typer av urinsten. Produkterna är energitäta och innehåller en hög andel animaliska proteinråvaror med lågt magnesiuminnehåll. Produkten har sammansatts för att ge en säker mineralbalans i urinen. För att säkerställa ett optimalt urin-pH har ett surgörande ämne tillsatts. Vid ett flertal utfodringstester, som utförts på det oberoende laboratoriet Ontario Nutri Lab i Canada, har såväl urin-pH som blodstatus bestämts 0, 4, 8 och 24 timmar efter utfodring. Resultaten visar att TreKök-Doggys torrfoder för katt, Katty Nyttiga Bitar, Mjau med Kyckling och Mjau med Ishavsfisk, minskar risken för både urinstensbildning och acidos.

Urinvägsproblem hos katt kan förebyggas

Trots att många av orsakerna till FLUTD alltjämt är okända finns det en del man kan göra för att minska risken att katten skall drabbas av sjukdom. Kattfodret bör enligt förda resonemang vara så komponerat att det har ett tillräckligt högt energiinnehåll, ett idealiskt mineralinnehåll, särskilt då med avseende på magnesium, och att det säkerställer ett optimalt urin-pH under hela dygnet, bl.a. genom hög andel av animaliska råvaror. Fodret måste kontinuerligt testas genom utfodringsförsök för att säkerställa en god funktion.

Som kattägare kan du minska risken för FLUTD genom att följa några enkla tumregler:

• Välj ett foder som uppfyller kraven enligt ovan.
• Låt alltid torrfodret stå framme i matskålen för att uppmuntra katten att äta många små mål.
• Katten måste alltid ha tillgång till färskt vatten.
• En ren kattlåda, eller att katten släpps ut ofta, är av stor betydelse för att katten skall urinera regelbundet.
• Försök att hålla din katt slank! Lek med den och stimulera till fysisk aktivitet!


Text: Stina Andrén

Litteratur

  • Brown, R.G. Personligt meddelande 1997.
  • Buffington, T. Acid questions. Potential dangers associated with cat food acidification. Petfood Industry, Sept/Oct 1993, 4-8.
  • Finke, F.D. & Litzenberger, B.A. Effect of food intake on urine pH in cats. Journal of Small Animal Practice 1992, 33, 261-265.
  • Izquierdo, J.V. & Czarnecki-Maulden, G.L. Effect of various acidifying agents on the urine pH and acid-base balance in adult cats. Journal of Nutrion 1991, 121, 589-590.
  • Lewis, L.D. F.U.S., a commentary on nutritional management of small animals. Mark Morris, Topeka, Kansas 1981.
  • Lewis, L.D., Morris, M.L. & Hand, M.S. Feline urologic syndrome (FUS). I: Small animal clinical nutrition III. Mark Morris, Topeka, Kansas 1988, 9:2-32.
  • Markwell, P.J. & Buffington, C.T. Feline lower urinary tract disease. I: Wills, J.M. & Simpson, K.W., eds. The Waltham book of clinical nutrition of the dog & cat. Elsevier, Oxford 1994.
  • Osborne, C.A., Lulich, J.P., Thumchai, R., Ulrich, L.K., Koehler, L.A ., Bird, K.A. & Bartges, J.W. Feline urolithiasis. Etiology and Pathophysiology. Veterinary Clinics of North America: Small Animal Practice 1996, 26, 217-232.
  • Reynolds, A. Personligt meddelande 1997. 
    Artikeln är publicerad med enskilt tillstånd av författaren.

 

Kommentera

▾ annonser