Öronskabb hos katt

Öronskabb är en ganska vanligt förekommande åkomma, speciellt hos utegående katter. Kattens öronskabb kan smitta hund, men inte människa. Kattungar smittas mycket lätt av kattmamman, varför man alltid bör kontrollera en kattunges öron. Det är en vanlig föreställning att öronskabb är lättbehandlat, men i vissa fall kan det vara synnerligen besvärligt och öronskabbsinfektionen återkommer om och om igen.

Denna artikel kan inte ersätta ett veterinärbesök, utan är tänkt att ge en övergripande översikt om vad öronskabben är för parasit och vilka behandlingar som finns att tillgå. Artikeln är inte faktagranskad av en veterinär. 

Skabbdjuret

Öronskabb orsakas av ett litet mikroskopiskt djur, Otodectys cynotis:

Bild från Online Veterinary Practice, US.

Otodectys cynotis är ett kvalster som lever i öronen på katten. Kvalstret lever av vävnadsvätskan i de tunna väggarna till hörselgången och orsakar vanligen en förskräcklig klåda, ändå finns det katter med öronskabb som knappt verkar märka av det. Vissa katter verkar också helt immuna mot öronskabb, men ska ändå behandlas om andra katter i hushållet smittats.

Otodectus livscykel
Öronskabbens livscykel tar ungefär 21 dagar från ägg till vuxen och går igenom fyra olika stadier:

Stadie 1: Ägget

Hondjuren lägger vanligen ca 5 ägg per dag under deras levnadsperiod. Äggen läggs under överskiktet på innerörats hudyta och kläcks inom 4 dagar.

Stadie 2: Larvstadiet

När larven väl kläcks, äter den i 4 dagar för att sen vila i 24 timmar och därefter övergå till nymfstadiet.

Stadie 3: Nymfen

Det finns 2 nymfstadier och i varje stadie äter nymfen i 3 till 5 dagar, vilar, och övergår sedan till vuxenstadiet.

Stadie 4: Vuxen

Djuret är nästan osynligt för det blotta ögat och livnär sig av vaxet och ytskiktet i innerörat. Det kan finnas tusentals öronskabb som lever i och runt öronen.

Tecken på öronskabb

• Katten skakar mycket på huvudet
• Katten kliar sig i eller bakom öronen
• Smuts i öronen, brun-svart klet i öronen, liknas ibland vid kaffesump
• Blodöra, orsakas av att katten kliat sig på/i öronen och skadat blodkärlen i ytterörat så att en blodblåsa bildatsSå här kan det se ut i öronen på en infekterad katt:

Behandling

Misstänker man att katten har öronskabb ska man boka tid hos veterinären för undersökning. Veterinären kontrollerar vanligen i mikroskop eller med hjälp av förstoringsglas om det rör sig om skabb. Öronskabb kan i vissa fall förväxlas med öroninfektioner, varför det är viktigt att säkerställa att det verkligen rör sig om skabb.

I samband med att katten får öronskabb uppstår ofta bakterie- eller svampinfektioner beroende på att det kan uppstå sår i örat efter skabbdjurens framfart och likaså i ytterörat då katten kliat sig. Det är viktigt att se till att katten får behandling så fort som möjligt, dels för att skabbdjuren ska hinna föröka sig så lite som möjligt och dels för att infektioner inte ska hinna uppstå eller hinna få ordentligt fäste i örat.

Behandling förr i tiden

På de forna egyptiernas tid behandlades öronskabb med hjälp av olja och vinäger som droppades i kattens öron. Oljan täppte till porerna i hörselgången och kvävde således skabben. Om bakterier, svamp och andra mikroorganismer visste egyptierna inte så mycket, men de visste att vinäger hade en konserverande effekt och sänkte således, utan att veta om det, pH-värdet i örat, vilket hämmade bakterietillväxten. Man kan gissa att vinägern orsakade en del sveda, alla som haft ett litet skärsår på händerna och spillt lite i såret vet att det svider rätt bra.

Från 1940 till 70-talet använde man Tenutex i kattens öron. Tenutex är ett parasitdödande liniment som för människor vanligen används för att bli av med huvudlöss. Tenutex sved ordentligt och lämnade vare sig katt eller kattägare oberörd.

Från 70-talet och fram till 2000-talet användes oljebaserade örondroppar i olika former med mer eller mindre svidande effekt som gick ut på att dränka skabbdjuren. Det fanns även  injektionspreparat (ex Ivomec) som inte var utprovade för katt.

Behandlingen numera

Behandling av öronskabb går idag oftast ut på att man får recept på Stronghold eller Advocate och samtidigt gör rent med någon av flera olika typer av öronrengöringsmedel (Epiotic, Otoclean, CerumAural mfl). Ibland behövs även örondroppar (ex Surolan) som man droppar i kattens öron 2 ggr per dag i 10-21 dagar ifall katten är svullen i hörselgången och samtidigt har svamp- och bakterieinfektion.

Öronen måste rengöras dagligen så gott det går och bäst är om man som ovan öronrengörare får hjälp av veterinären med detta första gången.

När katten får öronskabb så bildas det mycket smuts i öronen. Smutsen består av skabbdjur, döda skabbdjur, skabbdjurens exkrementer och ev. svamp eller bakterier. Detta sammanbildas till en brunkletig gegga som sitter i ytterörat och hörselgångarna. I slutet av hörselgången (dit man inte ser) kan även ordentliga klumpar bildas. Efter att katten droppats i öronen ett tag brukar dessa klumpar lösas upp och transporteras upp i örongången till ytterörat där man ofta får ta tops till hjälp och peta ut dem. Det är viktigt att man gör rent dagligen så mycket man kan eftersom kletet även kan innehålla ägg och levande skabbdjur, likaså för att förhindra att infektion uppstår. När man gör rent öronen ska man vara försiktig, aldrig gnugga hårt på ytskiktet i örat. Bäst är att använda öronrengöringsmedel från veterinären som inte svider. Ca 15minuter efter rengöring så kan man droppa öronen med de örondroppar som veterinären eventuellt skrivit ut.

Så här kan öronskabbs-klet se ut på en tops.

De receptbelagda preparat som används

Surolan Vet. – oljebaserade örondroppar med antibakteriell och inflammationshämmande effekt ifall katten är svullen i hörselgången och samtidigt har svamp- och bakterieinfektion.

Stronghold – den verksamma substansen är ett ämne som heter selamectin och tar död på skabbparasiter, loppor, löss, hjärtmask och spolmask. Medlet ges som engångsdos i kattens nacke,ibland krävs en upprepad behandling efter 4veckor.

Advocate – de verksamma substanserna är Imidakloprid och Moxidektin och tar död på skabbparasiter, loppor, hjärtmask samt spol- och hakmask i mage och tarm. Medlet ges som engångsdos i kattens nacke, ibland krävs en upprepad behandling efter 4veckor.

Text av Helén Eimar

Några källor:

• Goda råd om din katt av John & Caroline Bowler
• Kattens skötsel och vård av Andrew Edney
• Hälsoråd för katt, Apoteket
• Kattens sjukdomar av Anne-Marie Nilsson
• Statens legemiddelsverk publ 2001:07 Terapibehandling Antiparasittaerbehandling av hund, katt og hest, (NO)
• Årstakliniken – Stockholm (Tack för att jag fick uppta tid med alla mina frågor)
• Vikingvet
• Vetcetric, US, www.vetcentric.com
• Online Veterinary Practice, US www.onlineveterinarypractice.com
• VetNetwork, US, www.vetnetwork.com
• Tiersprechstunde, DE, www.tiersprechstunde.de
• Vetstop, AU, www.vetstop.com.au
• The Beverlie Animal Hospital, US, www.fcc.net/paulraiti/default.html
• The University of São Palo, http://icb.usp.br/~marcelcp/Default.htm