↑ Åter till Kattsjukdomar

Klamydia hos katt

Hur katten får Klamydia och vad man gör i sådana fall

Denna artikel är författad av Caroline Bergelt som är uppfödare av balines och siames under stamnamnet Dream of Silk.

Klamydia är något som jag inte önskar någon att få in i sitt katteri. En mycket tråkig och svårbehandlad historia. Denna artikel gör inga anspråk på att vara vetenskaplig på något vis. Bara en liten beskrivning på hur det kan gå och hur det är att få det på sina katter. Självklart är det så att jag har haft det hos mig annars skulle jag inte skriva denna artikel.

Enligt de uppgifter jag fått fram kan det vara så mycket som upp till 60% av provsvaren som är postivia vissa perioder. Alltså kan detta inte vara en helt ovanlig sjukdom hos våra katter. Jag har frågat och frågat andra uppfödare, veterinärer etc. om detta. Jag har flera gånger trott/misstänkt att jag haft det på katterna därför att jag haft ”grisiga” ögon på kattungarna. Men det verkar som det är en annan historia som handlar om helt andra saker.

Efter alla samtal har jag dock kunnat konstatera en sak. Det finns en person i detta land som är så oerhört duktig på denna sjukdom. Ingen annan har den kunskap eller erfarenhet som veterinär Ann-Marie Nilsson på Bargarmossens Djursjukhus i Stockholm. Hon är helt enastående i detta ämne. Är du osäker, får du svävande svar av din veterinär etc. så beställ tid hos Ann-Marie. Hon är den som kan avgöra vad du har, om någon kan det. Dessutom har hon fött upp Siames i många år och kan den rasen.

Låt oss då titta på vad det egentligen handlar om.

Chlamydophila felis tillhör avdelningen snuvor! De flesta (inklusive mig själv tidigare) tror nog att det bara är en könssjukdom. Men det är mycket mer komplicerat än så. Det är mycket smittsamt även via luften om katten/katterna kommer i närheten av en sjuk katt. Dessutom kompliceras allting av att det inte alltid syns på katten att den är smittbärare. Hopplöst jobbigt faktiskt i såna fall. En katt kan alltså till synes vara helt frisk men smittbärare.

Slutsatsen är enligt mitt förmenande: Ta aldrig din katt till en person som har katt/katter som ej är testade. Själv har jag varit naiv och gjort det för att ”Jag kände personen och inte trodde att det var någon fara”. Aldrig någonsin mer gör jag något så dumt. Inför alla parningar skall katterna vara testade. Punkt slut! Låt heller ingen på en utställning klappa din katt utan att du känner denna person och vet var/vem den har klappat eller tagit i tidigare. Hårt javisst. Men om du bara visste vilket helvete det är att få in det i katteriet skulle du inte tveka en sekund.
Hur märker man då att man fått det?
Oftast börjar det med att man tror att katterna blivit förkylda. Eller att någon enstaka katt inte är ok, det kan bara vara att den verkar knipa med ena ögat. Alltså bara ena ögat. Det är allt. Långsamt dock brukar fler saker hända. Såsom att den får feber, verkar lite snorig och trött. Senare kan man om man känner sina katter väl, höra att de andas annorlunda. Det liksom låter lite tungt när de andas. Eller som att det piper lite när de andas. Klamydia går, eftersom det är en slags bakterie/snuva, ner i lungorna och katten får nedsatt lungkapacitet. Därav dör ofta ungar/nyfödda i ett katteri där Klamydia finns. Eller föds döda därför att lungorna inte fungerat normalt/bra i moderlivet. Ofta aborterar eller absorberar honan kullen. Det verkar som allt är normalt och hon är dräktig, sen bara vid 4-5 veckan försvinner magen och hon kanske till och med börjar löpa efter ett tag.

Sen blir katten sämre och ögonen blir lite svullna och kanske det blir lite gult i dem, var. Det är i ögonen som infektion har sitt egentliga fäste efter vad jag kunnat förstå. Verkligen märkligt att den största tillväxten av bakterier finns i ögonen. Efter kanske 7-14 dagar blir nästa katt lite dålig osv. Till slut är kanske alla dina katter sjuka. Dessutom är jag helt övertygad om att det går på människan. Vi fick nämligen ögoninfektion här hemma barnen och jag samtidigt som katterna var sjuka! Tre av fyra fick problem. Jag själv fick kliande ögon och såg suddigt under gått och väl en månad. Ögonvitorna blev röda och såg ut som de kan göra efter en lång kväll! Ögonbad/salvor och sånt fick vi ta till, men det höll på i flera månader. Ingen av oss var eller hade varit förkyld när det hände. Mycket märkligt. Därför tror jag att det kan gå över till vissa människor i ögonen. Kanske för att vi pussar mycket på katterna. Jag har ingen aning och är helt övertygad om att läkare skulle säga att vi inbillade oss smittkällan.

Det allvarliga med denna sjukdom är att katterna får nedsatt lungfunktion och att de till slut blir sterila. Efter vad jag kunnat förstå gäller det även hanar. Sterila katter är väl varje uppfödares mardröm.
Vad göra nu då?
Beställ tid snarast hos din veterinär. Ta med dina fertila katter och testa åtminstone 2-3 stycken för att få en bild av vem det är som är källan till det onda. Dvs den katt som har högst titrar. Även om din veterinär säger – Men hon/han ser så frisk ut, den behöver du väl inte testa. Det ska du göra. Jag har haft katt som ser frisk ut som bara hälsan själv och varit smittat/sjuk! Testningen går till så att veterinären rakar lite på frambenet och via en kanyl i ett litet rör tappar lite blod. Det är jobbigt för katten måste vara still och i vart fall mina katter hatar detta test och jag måste ”blåhålla” dem. Dessutom rinner blodet så evinnerligt långsamt ner i röret, och det känns som hela Nilen skulle behöva fyllas. Själv har jag varit helt svettig efter två katter. Dessutom blir jag illamående av att se blod….. Sen märker veterinären rören och de skickas in till SVA. Statens Veterinärmedicinska Laboratorium. Efter några dagar kommer testsvaret. Det redovisas i titrar.
Titrar
Titrar är det ett kapitel för sig. Dels finns det antikroppstitrar som katten får av att ha fått en vaccination mot Klamydia, dels sjukdomstitrar. Dessutom är det så nervöst denna tid innan man får svaret och jag ringde och terroriserade SVA och min veterinär dagligen innan jag fick mitt svar. Sen kom detta underliga med titrar typ 1:1600, vadå en på 1.600? Dessutom har jag fått olika svar från olika veterinärer och SVA, vad som egentligen är acceptabelt. Slutsats. Man kan aldrig säga något säkert. När labbet testar gör de det genom att späda ut blodet. Man börjar med rent blod, sen späder man det en gång. Sen forsätter man så, därav siffertalen. (Klart som korvspad eller hur!?) Därför får man svaren i jämna heltal t.ex. 1:200, 1:800, 1:1.200, 1.600 sen inget högre eftersom katten då är akut sjuk.

När det gäller antikroppar hos katter som är vaccinerade är de som högst kanske några månader efter sprutan för att sakta gå ner och bli mindre allteftersom tiden går från vaccinationstillfället. Men titrarna blir inte särskilt höga. En katt däremot som har ex.vis 1:800 kan ha haft Klamydia för kanske ett halvår sen och självläkt! Om katten verkar frisk – det kan faktiskt vara så att du köpt en katt och kanske testar den när den är ca året och den har titrar. Då säger ex.vis SVA att den troligen varit sjuk som liten! Om den verkar frisk och du inte märkt nåt hos de andra katterna, dvs. den inte smittat dem. Det är nämligen så att vissa katter själva kan läka ut Klamydia.

När jag köper katt nästa gång kommer jag att vilja ha test mot Klamydia och naturligvis betala uppfödaren för det. Men inget mer hit hem tack. Det är så bra så nu.

Alltså en katt som är akut sjuk i sjukdomen dvs. nysmittad/nysjuk har ungefär 1.200-1.600 i titervärde efter ca 1-2 månader efter det började märkas något symtom. Men, en behandlad katt, dvs. en som nyligen varit testad och sjuk med följdbehandling med antibiotika, den katten kan ligga kvar på dessa titrar mycket lång tid efteråt. Om vi här talar om år har ingen kunnat svara på! Det beror på vad just din katt har för effektivitet på sitt immunförsvar. För att illustrera kan du titta på båda mina tester som gjorts på mina honor.

1. Först ett provsvar då de var sjuka där en katt till synes var helt frisk.
2. Sedan nästa provsvar där ena katten (den som inte verkade sjuk) kraftig har gått ner i titernivå.

Efter att frågat tusen dumma frågor om detta kom jag fram till följande: Den katten hade just blivit smittat av den katt som först blev sjuk + att hon troligen hade ett effektivare immunförsvar. Börjar ni nu förstå hur krångligt detta är. Dessutom har vi inte gått in på behandligen ännu. Då blir det nämligen värre!

Man måste alltså testa katterna flera gånger när man har sjukdomen. Det är enda sättet att se att katterna svarar på medicinen. Har man otur får man inte bukt med eländet. Men! De flesta katter blir till slut friska även om man kanske måste behandla flera gånger med olika preparat. Dock finns det inte många läkemedel att pröva så det betar man av inom en hygglig tid. Sen får man bara be till Gud att man tillhör den procenten vars katter blir botade. Annars är det ju slut med uppfödningen. Det går inte att avla på katter som inte blir friska. Ej heller ta hem nya eftersom de blir smittade! Roligare kan man ha som ni kanske förstår och denna tid är gräsligare än det går att beskriva. Jag bara grät och grät under dessa månader. Jag var övertygad om att jag tillhörde den lilla procenten som inte skulle få katterna friska.

 

Behandling
Klamydia behandlas med Tetracyclin som är ett antibiotika. Det går alltså inte att börja laborera med något annat. Korrekt medicinering med de få preparat som finns, OCH INTE MISSA NÅGON TABLETT! Behandlingen kan göra på olika sätt: Tabletterna ges varje dag 2-3 ggr. beroende på preparat i 8 veckor. Just det åtta veckor! Eller ges var femte dygn lika länge. Enligt vad jag kunnat läsa mig till aktiveras Klamydia bakterierna vart femte dygn och bara då behöver man sätta in medicinering, mellandagarna gör ingen nytta. Alternativt behandling i 10 dagar med 2-3 gg per dag. Alternativt man ger en speciell salva med dessa tetracykliner direkt i ögat.

När man ger medicin är det av yttersta vikt att man är helt säker på att katten sväljer ner tablettbiten. Inte bara låta katten stänga mun och springa iväg. Mina katter lärde sig snabbt att låtsas svälja och ”hålla färgen” för att sen springa runt hörnet och spotta ut den lilla äckliga biten! Håll kvar katten i knät minst fem minuter och var helt säker på att medicinen är svald. Om man fuskar får behandlingen inte effekt. Många fuskar med detta, därför blir inte katterna friska. DESSUTOM MÅSTE ALLA KATTER BEHANDLAS SAMTIDIGT, SJUK SOM FRISK! Att behandla bara några och missa en del är lika med ingen behandling. Glöm inte detta.
Hur ger man medicin till en smart katt (läs Siames/Balines)?
Lurar den naturligtvis. Dessvärre är vissa smartare än andra och det har föga framgång mer än några gånger. Här några exempel:

Det är dag ett i katteri Dream of Silks behandling av Klamydia. Vid köksbänken står jag själv glatt nynnade för jag är helt övertygad om att jag är så älskad och omtyckt av mina gullisar, att de glatt kommer svälja ner medicinen. De tabletter som jag då skulle ge måste delas i 10 delar! inte helt lätt tro mig. En rund tablett som ska delas i 10 lika delar. Tips, tag en äggkopp till varje katt och dela en tablett i taget. Sen lägger ni alla bitar från varje tablett i samma äggkopp. Som ni märker med respektive katts namn. Då gör det inte lika mycket att bitarna inte är helt lika i storlek. Blanda alltså inte tablettbitarna utan var konsekvent. En tablett i respektive kopp.

Tillbaka till Dream of Silk, jag delar och fördelar. Märker äggkopparna och grejar. Katterna tittar nyfiket på och tror att nu är det nåt spännande på gång. Mina katter har aldrig fått medicin tidigare, därav kanske det nyfikna intresset. Sen sätter jag mig ner med bit ett och tar första katten till mig. Stoppar in tabletten och räknar med att den glatt ska sväljas ner, men icke. Katten börjar hosta och hacka och låtsas spotta. Jag petar in den geggiga tabletten och katten spottar igen ut den. Nu börjar det bli lite svettigt. Vad är nu detta, ska ni inte vara duktiga och svälja när ni kommer att bli så friska och fina? Men katterna fattar ju inte att de är sjuka. Suck, nu måste man börja bli tråkig. Måste alltså peta in fingret i sidan av munnen och öppna upp och snabbt peta in en ny tablett från andra sidan med andra handen. (Första tabletten var för geggig och att kunna slinka in i en spjärnande kattmun.) Sen tar jag nästa katt och ovan upprepas. Börjar blir mer svettig och tänker på att detta ska upprepas varje dag i åtta veckor. Inte helt bekväm tanke. Bäst gick det med gamlingen, sämst med min lilla Maja som bara vägrade och spottade. Jag provslickade på tabletten och det var nog det äckligaste och beskaste jag känt på länge. Så jag förstår mina katter.

Dag två . Jag tycker att jag är så smart. Står visslande vid köksbänken igen och plockar upp räkorna jag inhandlat till mina sjuklingar! Jodå nu har man kommit på hur man ska göra. Operera in tablettbitarna i räkor naturligtvis. Plättlätt säger jag bara. Jag visslar och skalar räkor och katterna sitter nedanför och skriker för det luktar så himmelskt av räkorna. Jag börjar nu sjunga segerrvisst, övertygad om att denna tablettrunda kommer gå som smort! Skalar som sagt räkorna och delar dem i ca tre bitar var. Slänger ner några bitar för att ”få upp ångan” på sjuklingarna. De blir helt galna och vill ha mer. Då skär jag upp buken på en räkbit och lägger in en äcklig tablettbit. Ger den till gamligen som sväljer alltihop och snabbt får han en opreparerad räka, för att jag ska vara helt säker på att han sväljer ner alltihop. Sen nästa katt, som blivit helt galen när bara han (gamlingen) får räka och inte hon. Men hon börjar se konstig ut när hon får den preparerade räkan i munnen. Jag börjar ana oråd och viftar med en annan räkbit utan tablett, anar att den äckliga smaken känns igenom trots att räkor har så stark doft. Dags för sluga Maja, hon bara luktar på preparerade biten och vänder och går! Vanudå Maja? Det är ju räka gumman säger jag. Hon vänder sig inte ens om. Hon vet vad jag vet. Detta är inte shyssta räkor, detta är äckelpäckel räkor. Maja är matkräsen och äter inte äckelpäckel eller särskilt mycket annat för den delen heller. Suck, nu måste man ta till hålla fast mm. igen. Inte kul när man helst bara vill gulla med katterna. Sagt och gjort, Maja får biten i munnen och jag får försiktigt hålla runt käkarna och massera struphuvudet lite för att få fram sväljreflexen. Dock kan hon sitta och knipa på detta vis flera minuter. Det tar lång stund med henne. De andra får mumsa lite mer räkor och tycker att livet ändå är rätt okej. Gamlingen verkar inte märkt något alls. Detta upprepas senare på dagen och jag börjar att planera ut steg tre. Eftersom Maja inte ens kommer när hon känner räkdoften senare samma dag!

Steg tre, dag tre. Jag står vid samma gamla köksbänk och skalar hummer. Ja du läste rätt! Nu har jag köpt hummer för att överlista Maja. Jag tycker det är så jobbigt att med våld ge katten medicin, så om det kunde gå med hummer var det ok för mig. Allt ovan upprepas, bara det att de andra inte trodde jag var klok som nu bjöd på hummer när de fått räkor flera gånger dagen innan. Dock började även andra honan krångla lite. Inte bra. Snart kommer inte hon heller vilja ha skaldjur.Och Maja bara stack in huvudet i köket för att sen vända och gå! Snopet men sant. Tvångsmatning även denna gång trots hummern.

Dag fyra. Maja kommer överhuvudtaget inte. Bara hon hör mig börjar greja och nynna i köket, sprang hon och gömde sig. Suck vad det är jobbigt med smarta katter!

Dag fem. Båda honorna måste tvångsmedicineras. Detta pågår vecka in och vecka ut. På slutet gick det med ren slentrian och katterna gjorde mindre och mindre motstånd. De fick mycket beröm efteråt och lite godis. Men det är en stor kränkning för ett kattdjur att bli tvingad, och jag tyckte att dessa veckor aldrig ville ta slut. Parallellt med tabletterna gav jag Maja salva, eftersom hon var dålig i ögonen. Kanske överambitiöst, men hon var så svullen efter en tids sjukdom att hon knappt tittade. Dock inte särskilt varig. Så jag tog det säkra för det osäkra.

Omtestning av katterna gjordes efter ca 9 veckor och visade som vi anat. Att den katten som först blev sjuk, fortfarande hade höga titrar men ingen symtom längre. Slutsats, katten var troligen snart frisk men hade varit sjukare längre och haft svårare att hantera sjukdomen. Dvs. sämre motståndskraft mot Klamydia. Katt nummer två som hade haft lika höga titrar från början, hade titrarna gått ner ordentligt på, hon hade aldrig visat någon större symtom mer än som en lättare förkylning med trötthet och feber. Gamlingen han hade bara haft en liten svullnad i ena ögat och varit trött (Han testades aldrig.) Jag bestämde då att sättta Maja på en kur till, fast en kortare dvs. 10-dagars med mer ögonsalva. Sagt och gjort fast med ett annat preparat för att vara helt säker.

Jag tror nu att mina katter är friska men deras titrar kommer att vara höga resten av livet kanske (därför att de varit sjuka). De har då antikroppstitrar – antikroppar som de producerat p.g.a. de haft Klamydia. De kan dock få tillbaka Klamydian om och om igen. De har alltså inga skyddsantikroppar som de får när de är vaccinerade. Jag har efter detta vaccinerat alla mina katter mot detta elände. Så de kommer nog att ha massor av antikroppar i en salig blandning.

Men det viktigaste för en katt som haft konstaterad Klamydia är att katten är korrekt behandlad och att man kan hänföra till en veterinär som kan intyga att katten varit sjuk och behandlad. Och att katten inte uppvisar någon symtom eller sjukdom efter avslutad behandling. Annars kan folk tro att man har sjuka katter fast de är friska. Hänger ni med? Inte det, nä det är förklarligt men jag summerar allt kort nedan. Däremot är det ingen idé att ta prov från ögat som vissa uppfödare tycks tro. Där får man inga titrar fast vissa tror så. Se länk tre i denna berättelse. Det är titrarna hos en katt som haft sjukdomen som liten och vid ca 10 månaders ålder har titrar, men ej i ögat.

Symtom:

Katten verkar förkyld eller har någon sorts ögonproblem.
Honor aborterar, absorberar, kullar blir små eller ungar föds döda alt. ungar dör tidigt eller får lunginflammation.
Katten har svårt att bli dräktig eller hanar får ej honorna dräktiga.
Test hos veterinär
Provsvar
Behandling med Tetracykpreparat.
Omtest, konstaterande av nuvarande titernivå
Vaccinering mot Klamydia.
Tom plånbok

Kostnader
Klamydia är ingen billig historia. Det preparat vi använde kostade ca 60:- per tablett! En tablett räckte för en katt till 10 ggr. Beroende på behandlingsmodell blir det i vart fall mycket dyrt. Det finns billigare preparat har det visat sig. Även ögonsalvan vi använde Terracortril är svindyr 85:- för en liten tub. Som höll i max en månad. Färskheten är tydligen mycket viktig på dessa preparat. Azitromax som vi använde i tablettform, finns i flytande, men håller bara ca 10 dagar. Så vi tog tabletterna eftersom jag inte har så många katter. Dock fanns det preparat som kostade runt 85:- för en hel kartong, istället för ca 265:- för 6 tabletter. Även salvan fanns från 35:- beroende på sort. Men det visste inte jag från början. Och ibland måste man pröva olika saker för att få effekt. Vi fick ta både och.

Testerna kostade ca 650:- per katt och gång, så även det blev dyrt. Slutligen allt annat med vaccinationen efteråt och ev. döda ungar, parningskostnader utan resultat etc. Förskräcklig massa pengar. Jag är uppe i ca 6.000- och det enda jag har åstadkommit är att jag är en erfarenhet rikare.

Hoppas att någon kommer att ha någon nytta av min lilla historia och att ni slipper få eländet till er.

Text: Caroline Bergelt, Dream of Silk . Katt.nu har fått tillstånd att lägga ut artikeln.

2 kommentarer

  1. Lina

    Hej!
    Vår ena katt har just fått diagnosen kattklamydia. Ska börja behandla henne och de andra två så snart som möjligt.
    Vi har också i familjen fått röda och irriterade ögon. Som efter receptfri salva försvann…
    Har ringt runt och sökt information ang om det försvinner av sig självt hos oss, eller behöver vi också behandling. Ingen verkar veta..
    Vet du?

    Mvh Lina

    1. evamolin

      Hej.
      Ja om det är av sorten Clamydophila felis (finns flera olika typer av Clamydia) så kan den ge keratokonjunktivit/ögoninflammation hos människor (oftast de med nedsatt immunförsvar) och brukar inte ge grava eller ihållande problem (då det inte är rätt värddjur).
      Lycka till!
      Eva Molin
      Guldveterinären

Kommentera

▾ annonser