↑ Åter till Kattsjukdomar

Kattens matsmältningssystem

Katten och hunden är båda köttätare. Hunden är dock anpassad för en diet även bestående av vegetabilier, vilket kan ses på dess tänder. Den har fler kindtänder än katten, vilket gör det möjligt för den att tugga och bearbeta växtmaterial. Förutom att tugga fodret tillsätts även saliv i munnen för att underlätta tuggning och sväljning. Jämfört med andra djurslag tuggar hunden och katten födan sparsamt och kan ofta svälja hela bitar utan att tugga alls.

För att underlätta passagen genom foderstrupen ner i magsäcken är foderstrupen klädd med slemproducerande celler. Vid inloppet till magsäcken sitter en ringmuskel, övre magmunnen, som slappnar av när föda når den, och låter denna passera. I magsäcken produceras saltsyra och pepsinogen av funduskörtlar. Dessa körtlar täcker ungefär halva magsäckens yta. Resten av magsäcken innehåller pyloruskörtlar som producerar skyddande slem. (Pylorus är den nedre magmunnen, och körtlarna har fått sitt namn p g a att de ligger närmast denna). Även funduskörtlarna producerar slem. Ett litet område närmast övre magmunnen innehåller kardiakörtlar, som också de tillverkar slem. Saltsyran gör att pH sänks till ca 2-3, vilket krävs för att pepsinogen ska omvandlas till sin aktiva form pepsin, som är ett proteinspjälkande enzym. Proteinerna spjälkas till mindre peptidenheter. När födan når delen av magsäcken med pyloruskörtlar höjs pH något p g a att slemmet som produceras där är mer basiskt. För att komma vidare till tunntarmen måste födan nu passera nedre magmunnen, som även denna är en ringmuskel.

 

När födan når tolvfingertarmen, som är tunntarmens första del, har den huvudsakliga sönderdelningen varit mekanisk. Kolhydrater och fett är närmast opåverkade, medan viss spjälkning av proteiner till mindre polypeptider har skett. Denna spjälkning är dock inte avgörande eftersom det i tunntarmen finns enzymer för proteinspjälkning. Den huvudsakliga kemiska sönderdelningen sker alltså i tunntarmen.

I duodenum (tolvfingertarmen) utsöndrar pancreas (bukspottkörteln) bikarbonatsalter som verkar buffrande och neutraliserar saltsyran från magsäcken. Från pancreas och körtlar i duodenums slemhinna kommer även flera enzymer för spjälkning av fett (lipas), protein och peptider (aminopeptidas, dipeptidas), DNA, RNA (nukleosidas, nukleotidas). Stärkelse spjälkas till mindre enheter av amylas. Den slutgiltiga spjälkningen av kolhydrater till monosackarider sker med hjälp av enzymerna maltas, sukras och laktas vid tunntarmens villi – fingerlika, rörliga utskott som täcker tunntarmens veckade insida. Dessa villi är i sin tur klädda med mindre utskott – mikrovilli – och tillsammans gör detta att tunntarmens inre yta är 600 gånger större än om den vore enbart cylinderformad. Även gallblåsan mynnar i duodenum. Gallan produceras i levern och lagras i gallblåsan tills den utsöndras. Dess funktion är att emulgera foderfettet, vilket gör fettdropparna vattenlösliga och lättare för lipaset att angripa. Hos katt och hund är fodersmältningen avslutad i tunntarmen, och näringsämnena tillsammans med vitaminer och mineraler absorberas även här till blodet och lymfan. Tunntarmens ytförstoring främjar naturligtvis en effektiv absorbtion.

Grovtarmen delas in i blindtarm, tjocktarm och ändtarm. Köttätarna har inte en så utvecklad blindtarm som växtätarna, hundens är dock i förhållande till kroppsstorlek större än kattens, vilket återigen visar att hunden är anpassad till en mer blandad diet. Den mikrobiella jäsningen av fibrer till flyktiga fettsyror hos hunden är dock så begränsad att den knappast kan anses bidra till djurets energiförsörjning. Grovtarmens viktigaste uppgift hos hunden och katten är absorbtion av vatten och vissa elektrolyter. Resterande osmält fodermaterial och restprodukter når slutligen ändtarmen där det lagras till det avges.

Text: HusdjursSverige (SLU)
Webmastern Mattias Malmgren har gett Katt.nu enskilt tillstånd att publicera denna vetenskapliga artikel.

Kommentera

▾ annonser