I Sverige har vi ett gott vaccinationsläge vilket gör att vi aldrig eller mycket sällan ser utbrott av de dödliga kattsjukdomar som tex Kattpest och allt lindrigare former av Kattsnuva. Det betyder inte att själva virusen som är orsaken till sjukdomarna är utrotade utan de finns fortfarande i miljön. Skulle färre djurägare låta vaccinera sina katter så skulle sjukdomarna åter få fäste och ses. Alla katter bör därför vaccineras med ett basvaccin. Vaccinering innebär att kroppens immunförsvar ges tillfälle att bygga upp ett minne av infektion genom att bilda skyddande antikroppar utan att behöva drabbas av en äkta sjukdom först. Det är därför bäst att vaccinera kattungen innan den kommer i kontakt med det ”riktiga” smittoämnet.
Katterna delas nu in i två olika riskgrupper som underlag för vilken vaccinationsplan som skall följas:
1) Högriskgruppen – katter som träffar många andra katter, dvs de som är ute mycket, följer med på utställningar, lever hos uppfödare i katterier, bor på katthem eller vistas på kattpensionat.
2) Lågriskgruppen – katter som endast är inomhus i ett hushåll med få katter
Lågriskgruppen behöver endast vaccineras vart tredje år med ett basvaccin som består av en kombinationsspruta mot Kattpest (Parvovirus) och Kattsnuva (Calicivirus, Herpesvirus/kattens rhinotracheitvirus) medan högriskgruppen behöver påfyllnad med ett tilläggsvaccin mot Kattsnuva åren där emellan. Skall katten ut och resa behöver katten tilläggsvaccineras mot Rabies.
Kattungar skall grundvaccineras vid 8-9 veckors ålder (innan stressande miljöombyte) och vid 12-13 veckors ålder (med nya ägarna) samt vid 1 års ålder oavsett om de kommer bli del av hög- eller lågriskgruppen senare i livet.
Dräktiga katthonor skall inte vaccineras, ej heller katter som står på immundämpande medicin (tex kortison). Tyvärr finns även vissa individer som naturligt inte har möjlighet att bygga upp något bra eget immunförsvar och dessa kommer inte heller att svara bra på vaccinering. Dessa katter kallas immunoinkompetenta och skall hållas borta från smittriskmiljöer med mycket katter.
Det går även att vaccinera en katt som aldrig har varit utsatt för Coronavirus (orsakar sjukdomen FIP), FeLVirus (orsakar leukos), samt mot bakterien Klamydia men det görs oftast i samband med utredningar och behandlingar hos kattuppfödare.
Det finns flera olika tillverkare av vaccin, alla är lika effektiva men är uppbyggda på olika sätt med antingen levande kraftigt försvagade virusstammar eller med avdödat virus.
Vaccinreaktion
Om en kattunge är lite tröttare efter en vaccination beror det på att kroppen svarar normalt med immunförsvarsuppbyggnad, precis som vi människor är trötta vid en lättare förkylning.
Andra negativa reaktioner efter vaccinering är ovanligt.
Ett fåtal katter kan vara allergiska mot ingående komponenter, särskilt då mot den vätska som används för att lösa upp och späda den frystorkade vaccinkomponenten. En negativ vaccinreaktion kan vara lokalt utbredd svullnad runt injektionsstället under några timmar och upp till några veckor eller visa sig systemiskt. Systemisk påverken är vanligtvis av lindrig övergående form och ses ofta efter någon timme men kan hålla i sig upp till 36 timmar efter injektion. Symptomen visar sig som trötthet, aptitlöshet, ibland med kräkningar, feber eller lindrig till kraftig svullnad i ansiktet eller knottror i huden. I sällsynta allvarligare fall ses svårigheter att andas på grund av svullnad i slemhinnorna. Katten skall undersökas av veterinär och behandlas beroende på symptomen.
De allra flesta katter reagerar inte vid påföljande vaccineringar.
Eva Molin
Guldveterinären
