Kastrera katt

Alla katter som inte är planerade att användas i avel bör kastreras. Riskerna minskar helt eller delvis för allvarliga kattslagsmål, bortsprugna katter, livmoderinflammation, äggstockstumörer, juvertumörer och oönskade kattungar med eventuella förlossningskomplikationer när man ansvarsfullt låter kastrera sin katt. Det finns alltför många hemlösa katter i Sverige och världen på grund av människors obetänksamhet och mångas drömmar om små ulliga gulliga kattungar. En honkatt behöver absolut inte få en kull kattungar för att må bra innan kastration utförs.

Kastration av hon- & hankatter är det som rekommenderas för sällskapskatter. Ibland talar man om sterilisering istället för kastration men det innebär något annat, se under ’Sterilisering katt’. Vid kastration tas de reproduktiva hormonproducerande delarna helt eller delvis bort. Kastrering är möjligt att göra från det att katten är 3 månader gammal, kattens organ är då utvecklade för att klara de narkosmetoder som används för ingreppet.

Hankatter
På hankatter opereras testiklarna ut via kirurgiska snitt i pungen så att katten inte längre producerar några spermier eller könshormoner. Hankatternas testosteronproduktion försvinner vilket gör att de inte kräver så stort revir och inte har behov av att markera revir genom urinsprayning. Rent fysiskt ses att de taggiga utskott som hankatter normalt har på sin penis för att stimulera ägglossning hos honkatterna tillbakabildas. En hankatt som kastrerats ”för sent” kan ha kvar sina inlärda urinmarkeringsrutiner varför en katt som skall hållas inomhus helst kastreras innan 6 månaders ålder.

De två små kirurgiska snitten i hankattens pung behöver inte sys utan lämnas att dra ihop sig själva. Hankatterna brukar inte behöva krage eftersom de oftast inte bryr sig om såren i pungen.

Honkatter
På honkatter tas de ägg- och könshormonproducerande äggstockarna och livmodern bort via buköppning mitt på magen eller i sidan. Det börjar dock bli vanligare att endast ta bort äggstockarna på honkatter och låta livmodern vara kvar. Honkatternas östrogenproduktion försvinner vilket gör att de slutar löpa.

Snittet i buken sys ihop i tre lager, varav det yttersta lagret i huden kan sys inuti huden eller genom synliga hudstygn. Efter kastrationen behöver de flesta honkatter en krage på halsen i 10-12 dagar för att de inte ska slicka på såret. Det är mycket viktigt att katter inte slickar på sina sår då de har en mycket sträv tunga som förstör sårläkningen och infekterar såret med bakterier, ofta vill de även bita bort eventuella synliga hudstygn. Honkatten skall hållas inomhus, ta det lugnt och undvika bus med andra katter och att hoppa upp och ned på höga saker.

Komplikationer
Kastration är ett rutiningrepp på veterinärkliniker men komplikationer kan uppstå precis som vid vilket operativt ingrepp som helst. Såren skall ha daglig tillsyn, och vid behov tvättas med koksaltlösning eller Klorhexidinlösning (inga medel som innehåller sprit). Såret skall inte vätska sig, lukta illa, se ilsket rött ut eller ömma.

De absolut vanligaste komplikationerna är kopplade till att katten har kommit åt att slicka på såret eller gjort oförsiktiga rörelser.

Honkatter kan få en viss normal reaktion av det mellersta stygnlagret vilket kan reta till en lokal fettinflammation som ses som en bullig oöm utbuktning under huden. Denna typ av inflammation brukar dock vara helt ofarlig men kan likna ett mer allvarligt tillstånd av bukbråck då det innersta stygnlagret som håller ihop bukmuskulaturen av någon anledning släppt (kan hända tex då katter hoppar eller gör kullerbyttor). Vid bukbråck kan tarmarna hamna fel, komma i kläm och skadas.

Blödningar är en annan komplikation om stygn som satts runt större kärl lossnar eller i ovanligare fall om katten har fel i sitt blods förmåga att koagulera.

Eva Molin
Guldveterinären