Hos veterinären får du hjälp med det mesta som rör din katt. Både när den är frisk, t.ex. sin årliga vaccination och vid kastration eller när den är sjuk och behöver veterinärvård.
Telefonkontakt:
Många vill undvika besök och vill ha specifika råd över telefon. Vissa saker går att rådgöra över men tänk på att det är svårt eller omöjligt att ge kvalificerade råd över telefon utan att se katten. Det är därför bättre med ”ett besök för mycket än ett för lite” om du är orolig.
Förbered dig på frågor om kattens allmäntillstånd, avföring och urin (konsistens, färg osv), vilken temperatur katten har (om du har kunnat ta tempen), om katten kräkts, druckit/ätit mer/mindre.
Det är av vikt att kunna precisera sig och inte bara säga ”ofta”, ”mycket”, ”lite” ”mer/mindre än vanligt” utan hellre tex ”ljus diarré 5 gånger på 8 timmar” eller ”kräkts 2 gånger per dag i 3 dagar, sista gången med strimmor av klarrött blod i”.
I väntrummet:
Hos vissa veterinärer finns särskilda väntrum och undersökningsrum enbart för katter. Men då alla veterinärer inte har den möjligheten kan det vara bra att placera buren så högt som möjligt då att katten får bästa överblicken över rummet och skydda mot nyfikna hundnosar. Även om katten är van vid ”sina” hundar hemifrån så är alltid en främmande hund stressande för en katt.
I undersökningsrummet:
Vissa veterinärer använder sig av kattens ”må bra”-feromoner (Feliway) för att underlätta för katten. Om de även har feromoner hemma, i transportburen och bilen så kan det underlätta miljöombytet för en lättstressad katt. Det är bra om katten hinner få bekanta sig med och undersöka rummet innan den kliniska undersökningen påbörjas.
Katten bör vägas och eventuellt kontrollera temperaturen med en termometer i rumpan. Detta är de flesta katter ovana vid men brukar gå bra med ett fast men vänligt varsamt handlag.
Hanteringssituationer:
Vissa katter som har kort stubin och lätt blir arga eller så rädda att de känner att de måste försvara sig tar gärna till sina klor och tänder. Om inte katten går att lugna ner och hantera kan hjälpmedel behövas för att inte besöket skall bli tvunget att avbrytas. För dessa ovanligare tillfällen måste personalen kunna skydda sig mot skador. Då kan krage/tratt, handduk eller särskilt utformade kattväskor i nylon var nödvändiga att använda.
Eventuella blodprov brukar tas på kattens framsida av ett framben med katten sittande men kan även tas på insidan av låret med katten liggande på sidan. Här kan även permanentkanyler fästas fast för att kunna ge dropp och mediciner om katten behöver stanna kvar hos veterinären. Ofta ses pälsen rakad över området och ett tejpat plåster efteråt. Plåstret skall tas av vid hemkomst om inget annat sagts.
De flesta röntgenbilder kan tas på vakna lugna katter men vid vissa tillfällen behöver lugnande ges för att få korrekt position av kroppsdelen till röntgenbilden. Röntgenpersonalen brukar förevisa korrekt hållteknik.
2 kommentarer
Hej jag heter Anton och min katt heter bella och jag har kollat på den här webbsidan och sätt att om min katt har ont i rumpan så är det nog nåt bitsår eller nåt och jag undrar om jag kan göra nåt för att den ska sluta ha ont eller ge den nån slags ”bedövning” för sin rumpa. Den jamar hela tiden och har sin rumpa uppe hela tiden och det gör mig ledsen jag frågade min mamma om vi kunde gå till en veterinär men hon sa att det kostar för mycket så jag undrar bara ifall jag kan göra nåt så min katt slutar ha ont eller på nåt vis hjälper den.
MvH, Anton
Hej Anton!
Om Bella är en okastrerad honkatt så kan det vara ett normalt beteende som beror på att hon börjat löpa (jamar mycket, lägger sig på frambenen och bröstet med rumpan lyft och viker undan svansen). Då är lösningen på problemet p-piller eller kastration några veckor efter hon har slutat löpa.
Men om Bella är en kastrerad honkatt kan det finnas flera orsaker såsom bitskada eller inflammation i analsäckarna. Då finns det inte så mycket ni kan göra hemma mer än att hålla rent och kyla med svalt vatten. Är katten skadad och har mycket ont måste man gå till veterinären och låta henne få hjälp, det är man skyldig till som djurägare.
Lycka till!
/
Eva Molin
Guldveterinären