↑ Åter till Bli uppfödare

Nybörjarens guide till kattparning

Många djurägare funderar någon gång på att ta en kull på sitt kvinnliga husdjur.  I sju steg har du här din miniguide till vad du ska tänka på och hur du ska går till väga för att så småningom höra ljudet av små tassar.

 

Kattungefoto inskickat av Eivor Lindbreg. Av rasen Brittiskt korthår.
Steg 1 – Min siameshonas genetiska lämplighet
Alla genetiska egenheter hos djur är per definition ärftliga. Vad som är defekter och vad som inte är det ligger i betraktarens öga. Ponera att du visste att alla ungar till din katt kommer få hjärtfel och dö före ett års ålder. Då skulle du naturligtvis inte använda din katt i avel. I verkligheten kan du aldrig veta vad ur din katts genuppsättning som kommer ärvas vidare. Naturligtvis ökar sannolikheten för sjuka barn om mamman själv visar tecken på ärftliga sjukdomar. Rådgör med en veterinär eller med någon erfaren uppfödare (t ex hon som du köpte din egen katt av) om du är osäker på vad din katt kan föra vidare.

Steg 2 – Min siameshonas könsmognad
Sällskapskatter når normalt könsmogen ålder vid ungefär 7 månaders ålder, men variationer finns. Exempelvis är siameser tidiga i sin sexuella mognad och kan i extrema fall vara könsdugliga redan vid 3 ½ månaders ålder. Att vara könsduglig behöver inte med säkerhet betyda att katten är mentalt mogen för uppgiften att vara mamma.

En hona som äter p-piller är avsiktligt obrukbar i avel under den tid hon får pillren. En del hävdar att en hona som en gång har ätit p-piller aldrig ska användas i avel, men det är långt ifrån någon dominerande åsikt. Helt klart är att väldigt många honor som har ätit p-piller föder ungar efteråt. En allmänt rådande föreställning är att chansen till dräktighet är större om man väntar åtminstone till den andra löpperioden efter avslutat ätande av p-piller.

Steg 3 – Min siameshonas barns pappa
Min honkatt kan ju inte få barn med sig själv, hon måste ha en siameskille som befruktar henne. Även här är det viktigt att göra en genetisk studie. Jämför din egen katts stamtavla med tilltänkta hankatters stamtavlor. Avelsbasen för siameser i Sverige är starkt begränsad. Att hitta två helt obesläktade katter är närmast en utopi. Ju mer likheter stamtavlorna visar upp, desto större är risken att barnen drabbas av ärftliga sjukdomar. Titta på flera alternativ.

Du hittar mängder av avelshannar i exempelvis Siames- och Orientalgruppens medlemstidning Orientexpressen. Ring runt och be att avelshanarnas ägare skickar stamtavlor. Gör framför allt hembesök hos de som verkar mest intressanta. Fråga också uppfödare efter rekommendationer.

Att förutsäga vad barnen kommer få för färg är inget hokus-pokus. De gener som påverkar färgerna följer i princip samma enkla regler som Mendels ärtor en gång gjorde. Emellertid är antalet färger och varianter (solid, tabby och sköldpadda i olika kombinationer) så många att systemet blir tämligen komplext. Det är dock inte värre än att man med lite kunskap om färgernas och varianternas inbördes dominansregler med säkerhet kan förutsäga inom vilken grupp av utfall kattbarnen hamnar. Läs Roy Robinsons bok Genetics for cat breeders som utförligt beskriver dessa regler.

Steg 4 – Min siameshonas tester
Avelshaneregistren innehåller uppgifter om vilka tester hankattens ägare kräver av din honkatt för att hon ska få paras. Vanliga tester är FeLV, FIV, FCoV och ibland även Chlamydia. Naturligtvis ska du också kräva att hankatten är testad och hans ägare kan visa upp intyg på detta.

Enklast testar du din katt genom att gå till din vanliga veterinär. Efter några veckor får du testresultat och eventuella intyg hemskickade från det laboratorium som veterinären anlitar. En del av testernas innebörd är föremål för kraftig mytbildning. Fråga din veterinär vad respektive test egentligen indikerar.

Steg 5 – Min siameshonas löpperioder
Honkatter genomgår dramatiska beteendeförändringar när de ska ha ägglossning. Många blir ovanligt tillgivna, de rullar på rygg och ropar – särskild på nätterna. Det tydligaste tecknet är dock att de lägger svansen åt sidan när man stryker dem över ryggen.

En skillnad hos honkatterna jämfört med till exempel tikar och kvinnor är att katten inte har blödningar. Katthonan får ingen ägglossning med mindre än att hon framgångsrikt har parat sig med en hankatt.

Ett tips är att låta katten löpa ett par dagar innan hon får träffa hanen. Risken är annars att chocken av att träffa en hankatt samt byta miljö gör att produktionen av östrogen kommer av sig.

Steg 6 – Min siameshonas förlossning
En katthona är dräktig runt 65 dagar. Under delar av den tiden äter hon mer mat än normalt. En del rekommenderar att man ger mer kalk- och fettrik mat under graviditeten. Gör i god tid före förlossningen i ordning en låda att föda i. En kartong i botten på en garderob (där dörren naturligtvis står öppen) är ett sätt. Låt henne vänja sig vid förlossningslådan redan dagarna före hon ska föda.

Steg 7 – Min siameshonas barns registrering
SVERAK betyder Sveriges Kattklubbars Riksförbund. Att registrera kattungar hos SVERAK betyder bland annat att du får ett rasintyg med stamtavla. Detta är naturligtvis nödvändigt både om kattungarna ska ställas ut och om de någon gång i framtiden ska användas i avel. Rekvirera blanketter för ansökan om registrering från SVERAK:s kansli. Där kan du också få blanketter för registrering av ett eget stamnamn, dvs ett uppfödarnamn. Det är inte nödvändigt att ha ett stamnamn för att katterna ska få ställas ut och verka i avel.

 


Text: Staffan Nöteberg
Katt.nu har med enskilt tillstånd fått publicera denna artikel.

Kommentera

▾ annonser