Fråga:
Hej!
På mitt jobb tar vi hand om en katthona och hennes 3 (nu vuxna) ungar. Vi tror att hon från början var tamkatt som av någon anledning slängdes ut. Troligen för hon väntade ungar. Ungarna föddes sommaren -99 och sen dess har vi matat dem, först med rester och nu har jag insamling varje månad så de får torrfoder också. Jag har också inrett en friggebod med stora lådor med filtar och dylikt där de kan söka skydd. Problemet är att jag känner mig inte nöjd med situationen. Nu när det har varit så kallt ett tag mår jag riktigt dåligt när jag ser katterna. De måste ju frysa! Jag har föreslagit att vi ska be kommunen fånga in och avliva dom. Jag tycker det är bättre än att de går runt och lider. Men då blir det vilda protester. Ungarna har aldrig varit nära en människa och är väldigt skygga. Det går väl knappast att ”tämja” dom? Det konstiga är att 2 av ungarna är honor men de har aldrig varit dräktiga. Är inte det konstigt? Det är ju i och för sig bra. Vad är bäst att göra i en sådan här situation? Avliva dom eller klarar de sig som det är? Mat lider de ingen brist på iallafall och avmaskning sker då och då.
Maria
Svar:
Hej Maria!
Vilket initiativ.. vad bra 🙂 Du har ju fått en hel arbetsplats engagerad och det är underbart!
Nu gäller det naturligtvis att ta nästa steg precis som du skriver. De måste få komma in från kylan även om du fixat dem en tillflyktsort så går det ju inte i längden. Vad händer den dagen du kanske byter arbete? Kommer någon annan ta över då eller får de klara sig själva? Jag tycker att ni ska försöka fånga in dem istället för att direkt ta till avlivning. Ge dem en chans i alla fall. De kommer att fortplanta sig så småningom och när den processen är igång blir det många katter på bara några år. Inavel mellan syskon kommer heller inte att kunna undvikas och inte att föredra. Finns det inget katthem eller annan kattaid där du bor? De sitter inne med mycket erfarenhet och vet hur ni kan gå vidare i detta.
De kommer inte att klara denna situation hur länge som helst även fast förhållanden är under viss kontroll just nu. Tänk även på alla de risker som de utsätts för varje dag. Vem tar hand om dem och ger dem vård om en olycka skulle vara framme?
Jag beundrar ert engagemang och ni ska ha all eloge för detta. Det är så många som bara skulle blunda och gå vidare.
Lycka till!
Mvh Maria
