Hur gör man vildkattungen tam?

Fråga:

Hej Maria, jag har hittat en liten vildkattunge som var alldeles utmärglad och i princip döende. Men som sagt katter har sju liv, Och jag fick fart på den här lilla katten. Nu har vi haft den i sex veckor och den bor hos mina föräldrar, då jag inte kunde behålla den själv. De har lånat min dotters katt som sällskap för att få den tamare och mindre rädd. Katterna leker och ungen verkar nu må hur bra som helst, men den är fortfarande mycket reserverad. Om man sträcker fram handen så fräser den och gömmer sig och vi kan inte ta i den eller klappa den. Vad gör man på bästa sätt? Ska man vänta ut den och hoppas på att den själv tar kontakt eller ska man ta på sig handskar och försöka ta den och klappa den så att den vänjer sig. Vi har inga erfarenheter av detta, och är tacksamma för goda idéer och råd.

MVH L.W.

Svar:

Hej!

Vilken härlig berättelse med engagemang 🙂 Det kan ibland vara lite ”knivigt” med vildbattingar..men vé den som ger sig. Ni måste ha mycket tålamod och försöka lura er till kattungens nyfikenhet. När jag tagit in någon vilsen katt har jag först låtit den vara i ett enskilt rum den första tiden. Först och främst för att kolla upp katten men sedan också för att etablera en kontakt innan den släppts ut till mina egna katter. Nu verkar det vara så att er kattunge är fullt nöjd med den vuxna kattens sällskap och verkar inte behöva er kontakt. Detta känns lite tvetydigt men jag hade nog sett till att kattungen varit mer hanterbar innan ni introducerade den vuxna. Jag förespråkar alltid annars att katter bör ha en kompis hemma om man jobbar dagtid. Här kanske ni borde låta den lilla vara själv ett tag, just för att få den att vilja vara med er. Jag tycker att sex veckor är en lång tid utan att den har tillåtit er att klappa eller kela med den. Kattungar brukar normalt vara mycket lätta att socialisera.

Det råd jag kan ge er är att kanske låta honan flytta hem ett tag. Hon kan absolut flytta tillbaka om kattungen skulle bli alldeles förtvivlad eller efter att ni fått kattungen mer social. Två katter har alltid sällskap av varandra men jag tycker att ni kan prova en period iallafall.

Ha gärna kattunge enbart i ett rum… t. ex köket eller där ni oftast befinner er. Lek mycket med den eller runt den, sitt på golvet och lek med något… så lovar jag dig att förr eller senare kommer den fram. Träng er inte på kattungen utan låt den vara med utan att ni försöker klappa den. Det är ju möjligt att den kan vara rädd för händer, ni vet ju inte vad den var utsatt för innan den kom till er. Ibland känner man sig så otålig och kanske tar tillfället i akt och fångar upp katten när tillfälle ges. Men det kan istället spä på rädslan ännu mer eftersom katten kan få känslan av att den tillfångatagits.

Jag hade en liten ”vilde” här som stack bara vi visade oss i dörröppningen. Vi vistades mycket i rummet hos den, satt på golvet och gjorde allt möjligt, bl. a läste tidningen, tittade på tv, drog med garnnystan där han gömde sig. När den lille väl kom fram, först med nosen, låtsades vi inte om honom utan fortsatte med det vi höll på med. Efter ca tre dagar ”lurade” jag upp honom i knät, jag hade då en ”vippa” (en pinne med fjädrar i ena änden) som jag lekte med. Han jagade den runt, runt sedan förde jag den närmare och närmare mitt knä, tillslut satt han där 🙂 Du må tro det kändes som ”högsta vinsten”. Men jag var noga med att de första gångerna inte röra honom utan han fick själv bestämma takten på närmandet. Ville han ner så fick han gå ner, vilket gjorde att han kom tillbaka för jag var ju inte så farlig. Efter ytterligare några knäsittningar vidrörde jag honom men bara lite försiktigt med ett finger runt kinderna och han började spinna :o) Det är en liten tröskel man måste över, har man väl kommit över den så går det fort sedan.

Det krävs som sagt mycket tålamod och det tror jag ni har eftersom det gått så bra hittills. Det är verkligen härligt att ni verkar ha ett stort engagemang. Har ni några fler funderingar så tveka inte att höra av er igen. Jag vill väldigt gärna hör hur det går.

Lycka till!!!

Mvh Maria