↑ Åter till Katthistoria

Katthistoria del 7 – Den norska skogkatten

– ” Den Norske skogkatt ligner på Ola Normann. Den er våken og behersker de fleste situasjoner, säger Else Nylund ”oldemor till Skogkatten ”

Den stora robusta och muskulösa katten med yvig svans och halvlång päls har den Norska naturen i århundraden avlat fram och fött upp med hjälp av isande kyla, snöstormar, piskande regn, hagelskurar, svält och rädsla i de Norska skogarna. Moder jord lät endast de kraftigaste och mest välanpassade djuren behålla livet, samt gav dem flera goda kunskaper om överlevnad.

Speciell päls med tjock underhull, för att skydda mot kyla, och de långa vattenavvisande täckhåren, hängande över ryggen utmed sidorna, växte fram för att ge skydd mot regn och snår.

För att de ömtåligaste delarna på kroppen skulle få mer skydd fick dessa mer päls, såsom krage, kindskägg, skjortbröst, knickers, tofsar under trampdynorna och en lång luden svans.

Päls- och ögonfärg brydde sig moder jord inte så mycket om utan gav Skogkatterna alla päls- och ögonfärger som hon hade tillgängliga.

Storvuxen och muskulös med lång kropp och höga ben, där bakbenen är hägre än frambenen, är nästan ett måste för att den ska klara sig i vildmarken. Skogkatten rör sig enormt smidigt och är en suverän klättrare. Den tar sig ner för egen maskin men oftast med huvudet före.

Skogkattens trekantiga huvud påminner starkt om lodjurets, med de stora tofsförsedda öronen och rovdjurets blick från de något snedställda ögonen. Den kraftiga hakan och den raka profilen förstärker det vilda utseendet.

 

Nu frågar du dig – Kan man ha detta djur som innekatt och sällskapsdjur? Svaret är oundvikligen -Ja. Skogkatten är mycket sällskaplig, kärvänlig och tillgiven sin ägare. Liksom alla andra katter har varje Skogkatt sin stora personlighet. Den är också lekfull och intelligent, småpratar gärna utan att för den skull vara högljudd.

Pälsen är trots sin längd lättskött, men en tova vid pälsfällningen kan dock förekomma. När Skogkatten fäller sin päls fäller den ordentligt och den kan till slut se ut som en korthårig katt där bara svansen och knickersen visar att det är en semilånghårig katt.

Sägnerna kring Skogkatten är många och den nämns tidigt i litteraturen som ”Hulderkatten” eller ”Trollkatta”.

I Oslo 1938 ställdes den Norska Skogkatten ut för första gången och bedömdes av en mycket begeistrad kattdomare vid namn Knut Hansen. På grund av 2:a världskrigets utbrott och dess efterverkningar kom inte avelsarbetet, för att bevara denna nationalskatt, igång igen förrän 1972. År 1973 godkändes rasen i Norge efter att man enats om standarden.

Katterna bokfördes i experimentstamboken och 1976 hade norrrnännen ca. 100 st. katter registrerade. Samma år på FIF:es årsmöte i Weisbaden blev Skogkatten godkänd, dock utan certifikatstatus. Klokt nog gav sig inte norrmännen och med Fredrik Nordanne i spetsen till FIF:es årsmöte i Paris 1977 hade de utrustat sig med ett rikt bildmaterial och dokumentation både från det Norska avelsrådet och från uppfödare, där tre generationer Skogkatt fanns dokumenterat. Rasen blev godkänd.

Intresse fanns tidigt i Sverige för Skogkatten, men norrmännen ville först skapa en god stam, så det var bara de 3:e och 4:e generationskatterna som blev exporterade. 1977 kom den första Skogkatten till Sverige, Pan’s Tuppen, uppfödd av Skogkatternas ”oldemor” Else Nylund.

Genom bland andra Else Nylunds försorg tog ett gediget avelsarbete fart, det var även hon som ägde den berömda Norska Skogkatten Pan’s Truls. Samma Truls ligger till grund för den Skogkatt vi så älskar idag.

”Norsk Skogkatt är en stabil och lugn, envis men kärleksfull katt. För mig är den en viktig del av den Norska naturen. Den är skapad av snö, kallt regn, skogar och snår, hunger och rädsla. Den är en trofast vän, äkta Norsk i själ och hjärta”- säger Else varmt om ”sin” ras Norsk Skogkatt.

Texten kommer från Marita Mathiesen 
Katt.nu har fått enskilt tillstånd att kopiera denna text.

I del 8 kan du läsa om Europén.

Kommentera

▾ annonser