↑ Åter till Kattraser

Siames

siames kattSiames katt

Kattrasen Siames är nog den äldsta och, jämte sin diametrala motsats persern, den mest kända av alla raskatter. Det är en livlig och läraktig ras som trivs mycket bra i människans sällskap.

Siamesen anses härstamma från Siam, nuvarande Thailand, och finns omnämnd i skrifter redan från mitten av 1300-talet. Den ansågs av munkarna vara en helig katt och hölls som sällskap, inte råttfångare alltså, i många kloster. Måhända är det redan där siamesens något överlägsna attityd började grundläggas?

Siamesen finns omnämnd och avbildad i litteraturen redan i slutet av 1700-talet.

På det som brukar kallas ‘den första moderna’ kattutställningen i London 1871 fanns Siamesen representerad, om än inte som egen ras.

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet förekom det en hel del import av siameser bland högreståndsfamiljer i Europa, främst Storbritannien. De flesta av dessa klarade sig dock inte någon längre tid men av de som överlevde parades en del med andra raser. Dessa kunde därmed föra anlagen vidare och så småningom uppstod en verklig siamesavel.

Rasen godkändes i Sverige 1946 och av FIFe vid dess bildande 1949.

Siamesen var på 60-talet den populäraste raskatten. Detta medförde dessvärre en del missar i avelsarbetet och siamesen kom att få rykte om sig att vara argsint och elak. Som med alla illasinnade rykten är det svårt att tvätta bort i efterhand. De som har siames idag kan intyga att ryktet inte längre äger någon sanningshalt, även om siamesen har en medfödd förmåga att ställa sig överst på rankinglistan om det finns mer än en ras i familjen, utan att för den skull vara elak mot dom andra katterna.

Siamesen är en aktiv katt. Den lämpar sig inte för dom som vill ha en levande prydnadskudde i soffan. Däremot är den mycket lämplig för dom som vill att katten ska delta i familjelivet. Siamesen är ofta mycket lekfull även långt efter det att den lämnat kattungestadiet och det brukar vara väldigt lätt att lära den att apportera. Man brukar säga att den som inte vet om han vill ha hund eller katt kan skaffa ett par siameser för dom är lite av ‘både och’.

Siamesen är lätt att sköta och kräver i det närmaste ingen pälsvård alls. Den kräver däremot sin ägares intresse och får den det ger den mångfaldigt tillbaka. Den är ganska talför och svarar ofta på tilltal. Det är sällan man får sista ordet mot en siames.

Även om den trivs utomordentligt tillsammans med människor brukar man inte rekommendera att ha Siamesen som ensamkatt. Det finns behov hos katter som vi människor inte kan tillfredsställa och det är inte så att siamesen tyr sig mindre till sin ägare bara för att den har en kattkompis. Siamesen trivs bäst när den har både människor och katter omkring sig.

Siamesen föder helt vita, vanligen 3-5 stycken, ungar. Efter några dagar börjar maskfärgen framträda men det kan ta några veckor innan man kan avgöra vilken färg ungarna har. Ungarna utvecklas snabbt och det är inte ovanligt att dom öppnar ögonen redan efter bara ett par dagar.

Även könsmognaden kommer tidigt och många honor börjar löpa redan vid 4-5 månaders ålder. Detta innebär givetvis inte att det är lämpligt att para dom så tidigt.

Alla siameser är den perfekta katten men inte alltid den perfekta siamesen. Som sällskapskatt är den livlig och kräver aktivitet av sin ägare.

För den som tänker ägna sig åt utställning, och eventuellt avel, bör man förutom ett gott temperament leta efter de specifika egenheter som anges i rasstandarden.

Siamesen skall vara högbent med långsträckt tubformad kropp med bra muskulatur. Svansen skall vara lång och piskliknande, smal vid roten och avsmalnande till en tunn spets.

Huvudet skall vara medelstort och när man tittar framifrån på en siames skall man se en triangelformad kil med så raka kanter som möjligt. Öronen önskas stora och öppna och lågt placerade. Ögonen skall vara djupt blå till färgen, mandelformade och snett placerade i linje med huvudformen. Profilen skall vara så rak som möjligt från nos till panna.

Katten är av medium storlek, 3-6 kg men det viktigaste här är att det är harmoni i kroppsformen.

Siamesen finns i sex grundfärger som kallas:

 

Brunmaskad SIA  n
Blåmaskad SIA  a
Chokladmaskad SIA  b
Lilamaskad SIA  c
Rödmaskad SIA  d
Crememaskad SIA  e

Dessa färger finns även som tabbymmönstrade, det vill säga randiga i masken, och dessa kallas då exempelvis bruntabbymaskad – SIA n 21, där 21 står för den mönstrade masken.

 Det är inte slut med det. Man kan även få honkatter med röda eller cremefärgade ‘fläckar’ i masken. Dessa får då tillägget ”sköldpadd” i sin beteckning, exempelvis blåsköldpaddsmaskad – SIA g.

För att röra till det riktigt finns givetvis även dessa som tabby mönstrade och då börjar färgbeteckningen bli riktigt lång, exempelvis chokladsköldpaddstabbymaskad – SIA h 21.

Det finns egentligen inte någon annan katt som liknar siamesen även om det finns många som lånat siamesens karakteristiska maskfärg, exempelvis birma och coulourpointperser, men både huvud och kropp skiljer sig så väsentligt från alla andra raser att det sällan förekommer missförstånd om detta.

Den finns även i kategorin för siames och oriental en semilånghårig variant. Den kallas Balines. Balinesen presenteras på annan plats bland rasbeskrivningarna.

Den till kroppsform och beteende mest lika rasen är Orientalisk korthår, som också har en egen presentation på annan plats. Orientalen saknar dock siamesen maskfärg utan är fullt utfärgad över hela kroppen.

Det allra bästa sättet att lära känna en siames, och därmed förstå om det är katten för dig, är givetvis att träffa en livs levande sådan och att då få möjlighet att diskutera med ägaren/uppfödaren.

Text och foto: Eric Thylander, S*Chandini’s siameser & orientalier

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kan använda följande HTML etiketter och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

▾ annonser