Lilleman, 6-årig "vägkorsning", kastrerades vid ett års ålder med blott en
testikel i pungen.
Allt sedan dess tycks han "inte ha begripit" innebörden av ingreppet; han
vandrar ut under februari - maj
flera dagar åt gången, aktivt YYYYYYyyylAAaaaande, och kommer egentligen
först hem då han hamnat i så allvarliga
slagsmål att han behöver ta igen sig (läka skadorna) ett par dagar.
Veterinären ruskar bara på huvudet och säger att det är ett "sekundärt
beteende".
Samtidigt tycker hans avsevärt mer hemmavarande kastrerade "styvbröder" (3
resp 6 år) att han är en "främmande fågel"
i boet, när han väl är hemma, och nosar över honom rejält och antingen
springer i väg eller labbar till honom.
Lilleman har börjat hålla till allt mer hos grannen och hans 4½-årige
kastrerade hanne, eftersom de kommer bra överens.
Vad finns att göra? Bara acceptera att L har det beteendet (med påföljande
veterinärvård, så gott som årligen, efter
slagsmålen) eller...?
Svar:
Första frågan blir om den andra testikeln hittades och opererades
bort? Den kanske sitter kvar i högre upp och det innebär ju
att Lilleman fortfararande är okastrerad.
Det beteende han har är normalt för en hankatt, och även
för en kastrerad katt, beroende på olika personligheten och
därför svårt att behandla homeopatisk.
Hälsningar
Irmeli Artursson
Djurhomeopat