|
Det var min kollega Björn Klinge som ledde mig in på den banan. Som
tandläkare kan vi ju allt om tänder (förhoppningsvis), och allt vi kan om
tänder på människa är ju prövat på djur en gång i tiden (var sig man
gillar detta eller ej så är det faktiskt så), och allt det finnes lagrat i
medicinska databaser tex. Medline osv, så varför inte låta detta komma
djur till gagn också.
Sedan gäller det att givetvis att ha ett stort
intresse för djur. Man kan tycka kanske att det är lite lyxigt i dagens
läge, när många människor inte har råd att gå till tandläkare. Men våra
djur har också rätt till att må bra och inte gå och ha ont.
Man måste först göra klart för sig att att katter, hundar osv är djur och människor
är människor. Man utför inte människotandvård på djur utan tandvård
anpassad till djurens behov. Tandbryggor, kronor och tandregleringar
kommer därför väldigt långt ner på listan över lämpliga terapier.
Varför säger
jag nu detta? Jo, för att jag gör ingen kosmetiskt tandvård på djur. På
katten kan jag tex. tänka mig rotfyllning av hörntanden, men övriga tänder
tar jag bort om dom är allvarligt skadade.
Jag ser ju inte alla patienter som kommer in med tandproblem, lättare saker sköter den specialutbildade personalen på dagtid om, och då rör det sig mest om tandsten eller lösa tänder. Till mig kommer dom som man anser att man inte klara av på dagen eller om det är allvarliga skador; typ avslagna tänder och felställningar.
Det kan man inte. Man kan kanske hålla efter det, med tandborstning (realistiskt????), foder (detta tror jag mer på) - ett tuggriktigt foder där katten får använda sina tänder, det är ju det den har sina tänder till vare sig det är en utekatt eller en raskatt (katten är ju ett rovdjur och detta ligger djupt rotat). Mycket fabricerad mat idag till katt är redan färdigtuggat. Jag tror våra gamla ladugårdskatter har bättre tänder fast de inte går till tandläkaren. Du frågar om det är för sent när katten är gammal, det är ju en fördel att börja när katten är ung, katten är ju lite egensinning så det kan ju vara svårt att "lära gamla katter att sitta". Men att hålla efter tänderna blir man inte för gammal för, det är ju livskvalitet.
 Tandsten hos katt.
Detta är mycket individuellt, man skall ju inte bli sövd i onödan. Man skall veta att alla nersövningar alltid innebär en risk för djuren, så kan man så samordna det med något annat så ska man försöka göra det. Ibland kan man kanske söva katten lite grann (sedering), och då kan man ta det värsta, men ofta kan du inte göra något som kan vara smärtsamt, så som att gå ner i tandköttsfickor och göra rent, ta bort någon dålig tand med mera.
Mycket tror jag har blivit sagt ovan. På marknaden finns många medel mot tandsten, munhygien och många av dessa preparat är enligt min mening mycket dyra jämnfört med effekten. Många "lovar mycket men håller kort". Om man vill använda dem skall man göra det, de ställer oftast inte till någon skada på djuren, men det finns inga undermedel. (Tur är det annars hade jag varit arbetslös :-)).
All vård och allt ansvar av djur ligger på veterinären, som tandläkare är jag bara ansvarig för vad jag gör med tänderna. Men eftersom tänderna är en del av kroppen (faktiskt!) så krävs det ett nära samarbete med veterinären, eftersom det finns sjukdomar från munhålan som kan spridda sig till andra organ och givetvis det omvända. Det innebär att som tandläkare kan du inte ta emot djur, utan att ha en veterinär hos dig. All tandvård på djur görs för att avhjälpa djurens problem. De skall inte ha ont, skall inte lida - de skall ha en advekat tuggfunktion. Detta avhjälper man då oftast med tandutdragning, tillslipning och rotfyllning. Tandreglering av djur (katt & hund) tycker jag inte är särskilt realitiskt att göra av följande skäl: Jag kan oftast avhjälpa kattens problem med en tandutdragning (inga problem för katten), en tillslipning av någon eller några tänder. Jämfört mot att katten skall gå 6-12 månader med olika former av tandställningar (om det går att göra någon överhuvudtaget) och sedan det inte blir helt bra, tycker jag är ett för stort lidande för katten. Skulle bettavikelsen vara för stor så katten har uppenbarligen har problem, måste man ta i beaktelse vad som är bäst för katten (tex. avlivning). Sedan får man titta lite på varför det uppkommer stor bettavikelse. Dessvärre kommer de inte som en slump utan är oftast genetiskt betingade.
Copyright © Webkattidningen Spinn 2000 |
