Visst är väl kattungar söta? Små, gulliga ulltussar som jamar efter kel och som är så svåra att motstå! Speciellt när barnen tjatar; "mamma snäääälla, kan vi inte ha en? Den kostar ju ingenting..." Alla föräldrar känner nog igen situationen att barnen så hett vill ha något och gör allt för att charma till sig det efterlängtade. Lika mycket känner man dock igen situationen att barnen snabbt tröttnar och att de snart hittar annat de vill ha.
Här måste vi föräldrar bita ihop och säga nej. Handlar tjatandet om ett djur måste man låta förnuftet styra. Det är ett gyllene tillfälle att lära barnen att försöka se långsiktigt, vidden av ansvaret och dess möjliga konsekvenser. Förklara för ditt barn att man inte skaffar katt av ren impuls. Att ha katt innebär att man är ansvarig för en annan varelses liv och välmående. Barn har en otrolig förmåga att känna empati, de förstår att en katt inte kan klara sig ensam i världen efter att semestern är slut. Något många vuxna tyvärr inte verkar förstå lika bra.
Varje sommar skaffar många människor kattungar som ett sommarnöje för sina barn (eller sig själva) och efter semestern överger de katten och tror att den kan klara sig själv. Att överge en katt som är van vid att få mat och mänsklig närhet är fruktansvärt grymt. Många tror fortfarande att "en katt klarar sig alltid, de har så starka jaktinstinkter och fixar maten lätt", detta är FEL!!! De flesta sommarkatter får en otroligt kämpig tillvaro i flera månader innan de till slut dör av svält, fryser ihjäl eller blir påkörda av en bil och avlider under fruktansvärda plågor. De har varit tamkatter i alltför många generationer för att kunna överleva på möss, idag jagar de för nöjes skull och inte för att överleva.
Samhället förändras snabbt. På mormors tid kunde de klara sig bra som utekatter, de höll bondgårdarna fria från möss och strövade omkring fritt. Idag är samhällsklimatet annorlunda och folk måste tänka om, man kan inte släppa ut en katt vind för våg längre. Det är inte längre naturligt för en katt att ströva fritt. Tung trafik, kattmisshandlare och andra faror lurar överallt.
De människor som fortfarande tror att katten är "ett rovdjur som mår bäst av att klara sig själva" borde besöka ett katthem eller en djurskyddsförening. De är överhopade med hemlösa djur som folk tröttnat på, det är djur som har turen att fortfarande vara vid liv. Katter som kommer dit (till synes i en oändlig ström) är oftast i bedrövligt skick; skadade, fulla med mask, utsvultna och vissa har loppor och parasiter. De är skygga, förvirrade och längtar efter kärlek. Efter en tid på katthemmet när djuren fått vård och omtanke av dessa otroliga eldsjälar som tålmodigt arbetar med dem (oftast ideellt utan betalning) blir dessa katter ofta totalt förändrade; pälsen blänker igen, de lägger på hullet och är oerhört tillgivna. Sådana katter kan omplaceras till en ny ägare och kan därmed få en ny chans till ett bra liv.
En del katter som omhändertas av katthemmen är dock i så dålig kondition att de måste avlivas. Har man en gång sett in i ögonen på ett övergivet djur förstår man hur illa de far och att de som arbetar på katthemmen lätt bränner ut sig. Att vara djurvän och se spillrorna av känslokalla människors behandling av oskyldiga djur är fruktansvärt, många mår psykiskt dåligt och orkar inte fortsätta arbeta på katthemmet. Tyvärr finns det dessutom alldeles för få katthem i Sverige, strömmen av alla hemlösa djur tycks aldrig minska.
Skaffar du katt så ta hand om den även efter sommaren! Sommarkattfenomenet är resultatet av ett banalt, gammalmodigt synsätt som måste försvinna. Under mormors uppväxttid kanske det gick an, men inte nu längre!
Författare: Camilla | EPOST | HEMSIDA
Sprid denna artikel vidare >>>
| Hur kan kattens status ökas? |